Aftonbladet – 7 november 1848, sida 2

Jag är alldeles förbryllad, och begriper ingenting, fortfor kommissarien storögd, mnoch vore det inte för Karins nöje, så ville jag i förargelsen fara hem i morgen dag.n Nu kom Karin fram till sin far och sade hviskande: ,Söta far låt oss gå härifrån, det är inte roligtn, och en ström af tårar ifyllde meningen. Hon mörkte ej bur många ögon som riktades på henne — och innan man hunnit rätt förvåna sig var hela familjen försvunnen. Helt nedslagna sutto moster Lotta och fru Christina i hemmet igen, och prostinnan harmades öfver den nesa hennes anhöriga lidit. Ja, det kan bra pinitrantiförtreta mig,, sade fru Christina, men se det är aldrig värdt att fara utom sin socken för att söka något nöje.n Karin satt tyst och modfälld. Åh strunt,, sade kommissarien gladt, det är intet lönt att förarga sig. Alltihbop är inte värdt en tår,, tillade han, i det han smekte sin dotters kind, och i morgon så — Här afbröts han af bullret af en vagn och strax derpå hastiga steg i förstugan. Dörren öppnades häftigt och en lång karl i pels och resskärp steg in. ;Kalle! Kalle! skrek Karin, flög upp och slog sina armar om hans hals. God afton, kära Karin! Jag kommer för att se om dig; du må tro, att medan du har roligt, så leds jag alldeles förskräckligt, och jag kunde inte låta bli att fara till dig. Ack! jag har visst inte roligto, sade fic