Aftonbladet – 7 november 1848, sida 2

——K l kan bristande i tårar. Jag vill fara hem och aldrig tänka på den otäcka staden., Hur står det då till? frågade fästmannen leende. Det är inte värdt att tala om det nux sade herr Hultgren, I morgon hade vi ämnat oss hem, och du kommer som du vore efterskickad., Ja, herre Gud, att det kan finnas så mycken förargelse i verlden, sade fru Christina bittert, Nå, hur det är, så tackar jag Gud att Karin finner sig Jyckligare hos mig än härp, afbröt Kalle förnöjdt, och det är: väl också något nytt och roligt som har drifvit mig hit.n pHvad då, kära barnp, sporde kommissarien. Jo far kan tro, att min patron varit ute och med så artiga och vänliga ord lofvat mig större lön till nästa år, och så många förmåner, att jag knappt tror att det är sant en gång, och nog kan far förstå att jag då inte vill vänta till nästa höst med bröllopet. Nå se det kan vara något dety, instämde hela familjen, och alla förargelser glömdes för framtidens lycka. Karin skrattade åter och kysste sin fästman, och helt förnöjda anträdde de alla dagen derpå återfärden till hemmet, sedan de ätit sig sjuka på moster Lottas resfrukost, och det enhälliga beslutet att aldrig söka sin fröjd utom hus, och utom hvarandras hjertan, bar vida bättre frukt, än det beslut som några dagar förut väckt så mycket bugar å det fredliga hemmet. . äg CA