Aftonbladet – 7 november 1848, sida 1

j lung och blomstrande intet sagt dansen farväl, och i det fallet så. .. ;Kors jo. — Visst dansar jag polska hemma någon gång då vi roar oss litet på landet, men det vore då en galenskap att dansa härp — sade fru Christina skrattande. Nu var man vid porten af moster Lottas hus, Jag hoppas, herr. kommissarie,, sade löjtnanten bevekande — patt Vi i morgon få se herrskapet på vår bal; — mamsell Karin, har stor lust dertill och det kan väl ej nekas henne ett så oskyldigt nöje. Nej: bevars,, — svarade kommissarien gladt — vi ha just ämnat oss dit — Ännu några artiga ord till ett slutligt afsked, och hela familjen räckte herrarna sina händer. Karins voro inte de minst bastanta. Porten var icke väl stängd, förr än de båda spefoglarna brusto ut i ett skallande skratt. — ,Maken till spektakel har jag aldrig varit ute för,, sade löjtnanten. Jo maken till bal skall du aldrig ha sett heller — det lofvar jag dig — som den vi får i morgon, svarade hans vän. Hvilket tal och hvilken glädje den landtliga familjen höll sedan de väl kommit i lugn! De voro alla tre så nöjda med sin dag; dock mest Karin, — Den roliga piesen och den roliga löjtnanten dansade om hvarandra i hennes hufvud och på hennes tunga. Endast moster Lotta var icke rätt säker hur hon skulle anse nöjet, då hon kom för sig sjelf och tänkte derpå. Det. var då väl att jungfrun kom, men det var på aldra. sista tiden,, sade prostinnan Brunerus i det hon öppnade dörren för en sirlig flicka med en. stor ask, Ja, vi ha haft bra kort tid på oss. Gud låte klädningen passa bara ; och här har jag snörlif en hel hop att profvan. — Prostinvan öppnade asken, tog upp en hvit klädning och rystade den ett par gånger. Sedan hon satt fast den med en nål, så att den hängde igar