Aftonbladet – 6 november 1848, sida 2

lögo herrarna som grupperat sig framför logen öfver derna. ,Hvem var det du helsade på ? frågade en lång och ljus yvgling, i pigesch och mustacher. Jal hvad i all verlden är det för folk i den der loger,, inföllo de andra, i det de leende, visade med blicken på våra bekanta från det lilla gula huset. Åh, det är Zen gammal landtjunkare som ofta har spannmålsaffårer med min far. Jag ;ror han har titel af komröissarie och heter Hultberg eller Hultgren eller något sådantn, svarade berrn med gula handskarne. Ack du är alldeles tvungen att upplifva bekantskapen med herr kommissarien och derill skaffa oss tillträde till hans personn, återtog mannen i pigeschen, med ifver. Å Jag? Hvarför det då? Det är ingen con: naissance å faire tycks mign. a Åh nej, just inte ban, men han har en flicka med sig som säkert hör honom till, och se, maken till rolig personage vill jag slå vad du inte letar upp., En stund derefter, medan Karin åhörde prostinnans förmaningar, bockade sig den clesanta herrn med gula handskarne framför henne, och riktade sina ögon, med det mest artiga och aktningsfulla uttryck, på den smickrade kommissarien, som böjde sig framåt och på landtvis räckte ut sin hand; den fna herrn skakade den, och presenterade helt kort sin vän i pigeschen, sedan han frågat om det icke var herr kommissariens dotter, den älskvärda avga damen, som salt framför honom. Jo der ät min dotter Karin, men jag ber verrn inte så der söga ut sin meniög, det sunde göra henne inbilsk och sälta myror i