Aftonbladet – 6 november 1848, sida 1

Jatt man blef i total okunnighet om sitt utseende. Nu vor kaffet på bordet, och sällskapet deromkriog. Der druckos två och tre och fyra koppar, och ändå bad och liggde prostinnan med kannan högt upplyftad, åt! gästerna måtte dricka mer, bad soin om hon bedt om sin själs salighet. Karin besåg under tiden de blå postlinskrukorna med potpourri uti, hvilkas former sympatiserade med ägarindans, kastade en blick med förskräckelse i en stor spegel öfver byrån, der en ännu vedervärdigare bild mötte ögat än ione i hennes eget rum. Hon fingrar varligt och beundrande på några målade koppar, med tyska deviser, hvilkas betydelse i evighe: förblir en hemlighet för: moster Lotta, och några glasfat, en liten korg af kryddnejlikor en dito af gurkkärnvor och tvenne vaser af Postliv med blodfärgade törnrasor och svarthlå förgät mig ej omkring. — Sedan Syslrarna förvånats öfver hvsrandras fetma, och gamla minnen genomgått mönstring, sedan prostinnan hjelpt att packa upp alliru Christinas förning och komplimenterat henne öfver denna mängd 2f mat, och Christina nu, då rollerna voro ombytta, visat sig blygsam, sedan moster Lotta visat sin goda vilja att förgifva sina anhöriga . välmening med sin qvällsvard, Jågo ändtligen alla i ro i det Illa snygga och fredliga huset. Nu kära svåger her jag skickat Brita ut i kryddboden midtöfver för att låna en affisch. Det är spektakel i qväll och dit ska vi då äkertn, sade proslinnan. Brita anlände och orostinnan läste affischin. Det blir för roligt isst är det en ledsam pjes föru!, men så är let ;Stockholm, Westerås och Upsala, efteråt