Aftonbladet – 6 november 1848, sida 1

;kära svåger; nå det var då rart skall jag sög: stig in i salen och kläd af er.n I Kära du, vi dra in så mycket dammn, sad den omtänksamma Christina, vid en blick in den så kallade salen, der det knappt såg u som både de och deras bastanta utapplagj skulle få rum. Åb Gud bevars! här är aldrig för fint Gut nås; jag vet inte hur ni får det hos mig, mer syskon emellan får man ta det som det är, svarade prostivnan, småleende och blygsamt. Nå det må jag tillstå, Lotta lilla, du skry. ter riktigt,, sade systern med en gest åt kaffe bordet. Kors i all verlden, är det Karin som är så stor,, afbröt prostinnan komplimangen z mkäraste barn, hvad du växt! ja, sjutton år och dertill fästmöl Herre Gud hvad tiden går. Se så Brita, bär ut kläderna och häng dem i garderoben i förstugan, och tag så in kaffet. Se här få ni bo så godt ni kan,, fortsatte hon i det hon förde in sina gäster i ett litet rum, eller snarare skrubb, der ingen möda var sparad, som kunde göra det fint och beqvämt. Toalettspegel med tyllsjal öfver, en säng, som og upp mer än halfva kammaren, med omhängen som togo upp hela taket, gardiner, hvlkas draperier och frarsar lemnade endast så mycket dager, att man kunde med plats vägleda sig. Allt var tilltaget i välmeningens högsta potens. Här får Karin vare,, sade moster Lotta och öppnade en dörr, hvarigenom hon sjelf helt visst icke kunde komma med lifvet, och en ännu mindre så kallad kammare visade sig, der endast en säng, ett hörnskåp och en sto, fick rum. På fönsterposten hängde en spegell förgyld ram, hvarsZglas förvred ansigtet så,