Aftonbladet – 6 november 1848, sida 1

bönorna åter voro på sitt ställe; de blånorn som ligga till höger inom dörrn skall Skräll kajsa ha till att spinna, och tågorna får mo Stina och hennes flicka som vanligt, och glön uu intet att säga dem att deska vara till varp, Gif mig litet papper Karin att lägga mel Jan äpplena. Så skall du höra efter om skinkorna äro rökta ännu, jag tycker då att d kunde huunit röka hela verldens skinkor på den tiden, och så skall du påminna dem ati det är beteh i förväg. Kära Karin spriog ni i köket efter smörbyttan; här är ett litet rum som just ser mig ut att vara lagom åt den Så utdelade fru Christina befallningar under det hon packade in en matsäck, som syptes tillräcklig för ett halft år, och kommisarier snörade fast säckar och byttor på vagnen utanför, så fort de kommo ur-hans hustrus händer. Frukosten var förtärd; halftömda ölglas och kalla plättar, äggröra och korf, allt var i be. haglig oreda bopföst på bordet, och bredvid stod kommissarien i den berömda tulubben med rödt skärp, stora vantar och en mössa Så stor som ett vattenämbar. Hans fru ilysande kappa af hemmaväfdt tyg, prässad och blank, styf och vid som ett litet bus, böll ännu en tyst föreläsning för gamla Eva. Kalle höll på att häkta igen kappan på sin fästmö och prässade med glad min tillbaka den tår,som ville tränga sig fram i hans ögon. Adjö med dig, Kalle; Gud välsigne dig, barn! Ifall vård om hus och hem, när du bar tid att tilla till det. Du kan väl skrifva ibland om hur det har sig bär hemmap. Handslag och omfamningar, förmaningar och råd voro ändtligen slut, och Kalle stufvade in sin fästmö och hennes föräldrar i den gamla vagnen. Med något röda ögon följde han den