Aftonbladet – 4 november 1848, sida 2

nte ha det, när man kan göra sig detsjelfn, lutade hon med: eftertryck. Ja! Gud vare lof, här är också varmt och sodt, och Jjust och -gladta, fullföljde hennes man, med: glad andakt, och satte sig makligt ned. Efter en paus vände han sig tillsin hustru: ;Hur blef det sen med qvigan, mor, det har jag alldeles glömt att fråga. i Jo! Gud ske lof, hon är kry. Gretaiprostgården läste öfver benne.y .;Hvem fick du som gick efter henne?, Karin sprang dit bort, svarade gumman, med en blick på sin dotter; men hvad funderar du på, barn; du bar ju släppt strumpan 2n j Åhp, skrattade fadern, nu är det länge sedan Kalle var här, skall en tro.n Utan någon förlägenhet, tog Karin upp sin strumpa, och-svarade med ett friskt leende, som visade största delen af hennes glänsande tänder: pnej bevars, jag tänkteintet på Kalle nu.n Hvad då? Kanske på det främmande, som du skildes vid i går.2n : Ja! just:det., Efter en stunds tystnad utbrast hon: ,Herre Gud, hvad det måtte våra roligt i en.:stad om vintern. Spektakel och bal, och allt möjligt woligt och granot, som jog aldrig sett. Jag har trott jemt, att det inte anns annat, än det jag bört bär hemma ; men sen Carolina var hos mig så — Carolina är en rik handelsmans dotter hon.n Kors jal jag: säger inte att jag afundas aenne, men nog. har hon bra roligt alltid., Ah, hvad det ankommer, afbröt frun, så iro: vi väl inte så utfattiga heller; nog kunde ri väl bestå vårt enda barn någon rolighet bland också, eller hvad säger far?, Ja-ja visst; men det är långt till staden, en vore ett fasligt bråk, och kostnad Nu sköt mor bort spinnrocken och lagade ill sin mest förledande min. Med handen unler. gubbens. haka, började hon anfallet, som