Aftonbladet – 4 november 1848, sida 2

liga kläder, och ur dessa ärliga, nordiska ögon lyste en så ren och trofast vänlighet, då han med ett god afton tryckte en kraftig kyss på fästmöns friska läppar. Sedan han skakat de gamles händer, och satt sig ned vid brasan; började Karin, såsom den mest intresserade i saken: i pDu kan tänka dig, Kalle, att far lofvat mig något i qväll, något som du aldrig kan gissa i din tid.n Just lofvat har jag inte änp, afbröt fadren, småskrattande. Ah jo meny, återtog Karin med ifver, öch, som du inte ändå kan leta dig till hvad det är, så skall jag väl säga det. Jo du, jag får fara åt staden och roa mig. Den unga mannen såg upp och frågade naift: Skall det då vara så roligt i staden? jag tycker det är tio gånger roligare här kemma. Korin, som lifligt lutat sig fram, för att rätt i hans ansigte se:hvad verkan nyheten skulle göra, såg ned, och sade-misslynt: Så du pratar; har du varit i staden då?n pJa, det måtte jag väl ha, skrattade fästmannen, och det är ingenting att fäkta efter. Åh, jag fäktar inte heller,, sade Karin trumpet; men du har kanske: bara gått på gatorna, liksom jag, och inte varit på bal, eller spektakel, eller konstridning, eller. så ? Jo, bevars; men jag trifdes inte med det alls; vå, derför säger jag inte att ej andra kan ha roligt deraf.n 4 : Det gör mig just ledsen, sade flickan, nedslaget, jag gladde mig så åt det. Ja, kära barn, gläd dig du sade Kalle godmodigt och klappade fästmöns hand; ybara du inte glömmer bort mig yHur i Herrans namn kan du säga ett sådant ord; då vill jag aldrig tänka på staden. Jo men skall du så; men hur skall de bli till vägs, far n . ij pJa! jag vet inte rätt,, sade kommissarien, fundersamt. Men fru Christina, som suttit. och