Aftonbladet – 3 november 1848, sida 3

ban dessa såsom den rätta orsaken till denJi förfärliga katastrofen. Den första stickan ärjl någon artikel i de engelska tidningarna, innehållande fördömelser öfver de spanska giftermålen. Den andra är att pärskapet i Frankrike icke gjordes ärhligt, den tredje att nationalgardet fick välja sitt eget befäl, o. s.v. Det är verkligen svårt att sätta en allvarsam dis kussion mot sådana barnsligheter. Om lord Brougbam hade kunnat betraktalf sakerras gång i Frankrike med andra ögon än hofmannens, så skulle han insett, att icke nå-!( sra små stickor itändt branden och förstört monarkien. Sanna förhållandet är, att Ludvig Filip och Guizot, med all sin reputation såsom statsmän, i sjelfva verket kunde sägas icke bafva något system alls. Hvad den inre poitiken angick, gäller detta bokstafligen, om man undanteger några få toma doktriner och gamla fraser, sådana som Guizots ryktbara yttrande. alt opopulariteten var ett bevis på storhet. Ludvig Filips oroliga sträfvan gick uteslutande ut på alt etablera sina söner och döttrar ; och under sista året vände han upp och ned på hela Europas intressen, för att spela spanska thronen i händerna på hertigen af Montpensier. Hvad Guizot angår, så var ban fullt sysselsatt med att hålla sig fast vid sin posi-s tion och makt, genom att uppmuntra konungen i dennes egoistiska dårskaper. L Under dessa funderingar observerades ickel att det fanns: en medelklass, som tilltog i rike-g3 dom och inflytelse och som var allsmäktig öfver allmänna opinionen, samt en lägre klass, särdeles i städerna, som befann sig i en äf-1 ventyrlig ställning af minskning, ovisshet och! ofta brist på arbete. Kriser och svårigheter i handelsverlden hade gjort den materiella brif sten hos de sednare ännu svårare; och bland denna massa af elände, dit hvarken sedoläraren eller de religiösa missionärerna inträngt, sattes läror i omlopp — de mest speciösa och tilllika öfverändakastande läror — åt hvilka talangerna lånade sitt kraftiga biträde, för att utsvälla deras omfång och framtvinga deras tillämpning. Den vådliga belägenheten inom dessa klasser insågs af alla, utom monarken och hans minister. De uppsatte depescher och utfunderade, huru den epgelska diplomatiken bäst skulle kunna motarbetas vid det cnz eller andra hofvet, i stället att vända sina blickar på Frankrikes egen ställning, och på ett lämpligt sätt söka afvända vådorna. För deita sista ändamål angaf klokheten åtminstone ett enkelt medel, nemligen att foga sig efter medelklassen. I det stället skapsde regeringenli sjelf både hos denna och hos massan en ge-l! mensam känsla af förakt och hat emot dyna-l! stien, derigenom, att Guizot gjorde motståndet!: till sin trosbekännelse, och att monarken al-l: drig lyssnade till andra än sina cgna agenter. l Ludvig Filip kände till den minsta rörelse ih alla Europas hof; men han var okunnig oml eller blind för det allmänna missnöje, som mer! och mer vexte öfver hela Frankrike, t. o. ml! 4 1 I m—-— -— —-— AA AA Ah inom de trånga gatorna på ett bösshålls afstånd från hans eget kabinett. pLord B. förråder en stor okunnighet, då bon skyller revolutionstumultets svåra vändning på nationalgardets overksamhet; ty i Febrnuari; fanns knappt pågot mnationalgarde i Paris. Kungen hede förrådt en tydlig obenägenbet för denna inrättning, och såg gerna, att den vanvårdades och kom i upplösningstillstånd.l, Han misstrodde borgarklassen, hvaraf det varl sammansatt, och litade endast på linietrupperna. Och likväl bade han att tacka detta na-l tionalgarde för sin krona. Denna obenägenhet gjorde sin verkan på Parisarne, som vägrade att röra sig till regeringens försvar i Februari; icke af fruktan att få sina bodar plundrade, utan emedan de icke brydde sig om att upprätthålla en regering, som de föraktade, eme-l dan den hatade dem sjelfva. Det är Jält att afmåla anarkiens fasor, olägenheterna af bristen på regering, de stundom orimliga följderna af allas valrätt o. s. v.; men hvem har skulden för allt detta? Kusken på statsvagnen kör omkull och krossar sin. krona i det ban faller från kuskbocken. Månnel: den, som motar de skrämda hästarne, stadnar dem, tager tömmarne och kör vagnen hm, bör straffas för händelsen och dess följder? sUnder en lång maktutöfning, omgifven afl talanger, af ett hof, en:representation,:en tillgifven arm och en full skattkammare, misstog sig dock Ludvig yuerligt om sättet att tillfredsställa och styra Frankrike. Och nu skola de, som omständigheterna satt i bans ställe, förvisas till afgrunden, för det de icke, midt under en allmän gäsning, kunna genast med full framgång bota det onda och fullgöra det åliggande, hvari en monark och en minister, bvilka upphöjas med alla möjliga loford för erfarenhet och talanger, så fullkomligt misslyc-: kades! Detta är i sanning alltför ensidigt räsonneradt ; men lord B., och andra politici af samma ull, kunna i monarkens fall icke finnal annat än ett hårdt öde, och i folkets villfarel-) ser ingenting annat än gemenhet. Månnve icke motsatsen häraf skulle innefatta mera sanning och måste medgifvas af hvar och en annan, än en hofman. ens TORPARNE I SÖDRA SVERIGE. Ströskrifter och tidningar hafva ofta sysselsatt sig med jemnförelser mellan stattorpares och jordtorpares ställning, och med granskningen al den fattige jordbruksarbetarens belägenhet öfver hufvud. Men dessa frsmställningar hafva bittills angått förhållandet i de trakter af det 2 PETS oe KR