Aftonbladet – 3 november 1848, sida 1

Article Image
SMITH OBRIENS PROCESS. (Slut från gåriagsbl.) Alla de handlingar, som egentligen skulle rättfärdiga åtalet, sökte försvararen ganska sinrikt förklara, såsom företagna utaf OBrien endast och alTlenast i afsigt, att undgå tillfångatagandet. Han lIejorde sannolikt, att om den anklagade och hans beledsagare verkligen haft för afsigt att föra krig, .Iså skulle deras uppträdande a!drig befva varit så fredligt, som det enligt vittnesmålen var. med det lenda undantaget då de försvarade sig, sedan poJliskonstablarne allraförst skjutit på dem och dödat några ibland dem. — Slutet af försvaret var en öfversigt af det hela, och en hemställning till domstolen och juryn, af hufvudsakligen följande innehåll: Jag bar pu granskat alla de vittnesmål, som på kronans vägnar blifvit åberopade, för att bevisa anklagelsen mot OBrien, och det tillkommer er att bedöma, huruvida denna anklagelse verkligen blifvit bevisad. Han har blifvit beskyild för ett dubbelt brott: för högförräderi, genom avslag emot drottningens lif, och genom att väcka ett inbördes krig emot henne inom hennes konungarike. Jag har utvecklat för eder de grundsatser, efter hvilka brott af denna beskaffenhet måste bedömas; jag har visat, att det för sakfällelsen dertill icke är nog att hafva visat sig beväpnad, eller att hos en väpnad skara söka skydd emot en annan väpnad skara, som uttågat för att vinna en utsatt belöning för deo beskyddsökandes tillfångatagande. Innan j kunnen fälla den anklagade, måste det för er vara fullkomligen klart, att ban gjort sig saker just till det brott, hvarmed anklagelsen blifvit rubricerad i stämningen. Till mina anmärkningar vid de aflagda vittnesmålen häröfver återstår blott att lägga den slutsatsen, att om också vissa bandlingar af OBrien kunde anses klandervärda, och om man ock kunde anse vissa anmärkningar, som blifvit framställda af honom i ett enskildt bref, för tvetydiga, si skulle dock den högtidliga vigt, som åligger er, icke tillåta er annat än en frikännelse, iall er öfvestygelse säger er, att hvad OBrien gjort, icke kan lagenligt och sanningsenligt betecknas med högförräderiets hemska namn, Jag inser ganska väl de stora svårigheter jag hat att bekämpa; jag vet huru fördomen har utestängt de väsendtligaste upplysningar öfver vissa oOmständigheter; huru förtalet sökt förvärra audra, och att man i allmänhet tycker, att om en opraktisk partigängare faller, så är det rätt; hvilka grundsatser man också sökt att genomdrifva. Hade den anklagade varlt em bycklare och sökt att med fosterlandskärlekens larf skyla sin egenytta: hade han sagt, hvad som icke var hans öfvertygelse: hade han återka!lat i dag, hvad han sade i går; då skulle han möjligen hafva förlänats namn af en patriotisk embetsman, gjort hvad man kallar lycka och skördat egen vinst på silt olyckliga fåderneslandg bekostnad. Han må hafsa misstagit sig i afseende på de meningar han hyst; meningar, vid hvilka ban fasthållit sig oafbrutet och oföränderligt under hela sin lefnad och dem han varit alltför ärlig att rängå, så länge han trodde dem sanna. Hans mottåndare hafva sökt förtala, håna, förlöjliga honom, rån den ena kusten af hans fädernesland, till den. Indra; innan man ännu försökt öfverbevisa honom mm något brott, har ban blifvit jagad som en fåselfri, och på afstånd öfverhopad med skymf; — Ivar skall han finna rättvisa? Hvar kan han hopDas att möta en lugn granskning af hela hans potiska lif? Hvar, om icke der lagen tillsatt den allmänna säkerhetens väktare: hos äran, fördomsribeten, menskligheten: hos en jury ibland hans andsmän: i de edsvurnas dom, detta frihetens båljerk, emellan kronan och den politiskt anklagade. å snart en förbrytelse, hvilken hufvudsakligen an.

3 november 1848, sida 1

Thumbnail