TEATER. Martin och Bamboche eller Barndomsvännerna (efter romanen : En kammartjenares memoirer); skådespel i 5 akter och 40 tablåer, af Eugene Sue.n Det är således författaren sjelf som dramatiserat sin roman; han skall ej kunna förebrå någon annan att hafva ;skämt bort hans vackra arbete. Detta ;skämt bort har citationstecken, eftersom det icke är vårt omdöme, men andras, som besökt Mindre teatern för att se de i romanen skildrade karaktererna, kallade till lif, framstå med sina afgjorda anlag, mest till ondt, se dem i sorglig och förfärande konseqvens utvecklas till laster och brott, till mord och blod — — och i stället få göra bekantskap med några helt andra personer, fast med sam-. ma namn, se händelserna taga en oförmodadt lycklig vändning, få höra talas om giftermål i stället för död. Vi för vår del tycka rätt så mycket om en glad som en ledsam upplösning på ett skådespel; vi älska icke företrädesvis den fatalistiska verldsåsigten, utan bålla förf. räkning för det han denna gången baft försyn för deras smak, som tro på det goda och dess seger. Denna tendens är dramatiskt rättvis och gudomligt billig. En annan sak är det — men det kan nästan alltid anmärkas emot dramer, skrifna efter romaner — att det icke riktigt velat gå ihop att klämma in 20 häften af Europeiska följetongen inom ramarne af 40 tablåer. Man går miste om mycket; annat, som var af vigt att veta, omtalas blott i förbigående. Martin, Bamboche och den lilla Basquine hafva i barndomen varit förenade gerom gemensamma missöden, men sedermera af händelserna förts på olika vägar. Deras tillgifvenhet för hvarandra är likväl alltid lika varm; hos Bamboche har ömheten för Basquine öfvergått till passion, men han har genom sitt uppförande förverkat hennes aktning. Martin, som i god tid blifvit ryckt undan förderfvet, har under vistandet hos sin ädle uppfostrare, Claude Gerard, lärt känna och älska en viss fröken Regina ; afståndet mellan dem var dock för stort, att ynglingen skulle vågat öfverlemna sig åt ett djerft bopp, utan vi finna honom till en början mycket olycklig. Men Regina har en slägtinge, en utsvälvande ung ädling, vicomte Scipio Duriveau, som uppgör elaka planer för att åtkomma hennes förmögenhet. Hans handtlanvgare, La Levrasse (lindansaren, handelsmannen, procentaren) och dennes värdige tje