SMÅSAKER) AF N. Mamsell Pimsten, med en blixtrande diademkam i håret och en stor blondsjal — till Slöja, skulle stå främst på scenen bredvid sin vän, fröken! Kaxe, hvilken i dunkel aning om antikens moder; drapperat sig med flera sjalar i olika färger, och dolt sina röda lockar i en stor slöja. Efter ett saktaknackande På dörren, inträdde nu herrarna. Med utoch invända tulubber öfver den ena axeln, ludna mössor med skärmen i nacken, hade dock dessa den fördelen framför sina offer, att de voro något när lika De rikligen nedsmetade berrarna; med sot omkring mun och haka, sågo bistra ut;till och med den menlösa herr Anjovis, hade någon våälnad af en berserk. Man rangerade nu skådeplatsen. En stol, och kofferten som innehöll garderoben, syntes ivbdakgrunden; för öfrigt kande man icke åostadkomma något, som kunde påminna om hvad de borde. i Det är väl också tusan, att man skall ha så nte pesten de borr Kaxe förtretad, och orde möt bn estym riktig heller... Här a vara en stor öppen plats i Rom), och med en stöt af foten uttömde den missnöjda herrn sin vrede På den gamla kofferten. Kära du,, sade hans syster snäsigt, ,det kunde man väl veta förut, att här inte kunde bli någon öppen plats, och inte kan v1 vara klädda som de voro den tiden, med bara fötter och lifvet upp under armarna.n Ah jan, sade mamsell Pimsten med ett f— TN ) So A. B, 252,7 j