Aftonbladet – 2 november 1848, sida 1

.Det var henne, verkligen en -lisa då dörr öppnades till; vedboden; och den; väntade ta. blån slog åskådarnes-: ögon. Det syntes pi våra resande, att detta öfversteg all deras vän tan, ...Den triumferande blick, den lille löjt. napten sände sin kamrat, frågade om ej dett: vore värdt den mödan att gå öfver gatan. — ,Hvad skall det egentligen föreställa ? vände han sig till fru Pimsten. — Ingen visste det Sabinskornas bortröfvande, utropade her, Kaxe från scenen. Åh charmant, utbrast den lilla främlingen illbaka. Vid denna röst höjde sig Sabinskornas och Romrarnes ögon, och den förvåning, som intog dem, bröt ut i ett allmänt sorl. Romrarne, som höllo sina offer i alla möjliga tällningar, släppte dem pladask i golfvet. — Herr Anjovisy som fått en ovanligt Stor mamsell på sin Jott och haft utseende af ett förjväfdt barn, såg med glädje detta tillfälle at bli qvitt sin sköna, I ett nu var hela skarar försvunnen och dörren tillåst. Hur i herrans frid hävger detta ihop! sade fröken Kaxe bögröd i ansigtet. nJag kan nte begripa en smula.n Å Ja det var bra försmädligt, medgaf Hennes vän. Jag skickade Oscar att taga reda på saken.n Se der är han, och Frans också., De båda utskickade började i en störtsjö af örbittrade ord förklara händelsen. Sedan de änge uttömt sig i missnöje öfver borgmästainnan, som icke förberedt dem på en sådan illdragelse, lagade man sig att gå ut i salen, Kära Oscarp, sade fröken till sin bror, nu ka vi dansa i qväll, hör du det.n Hvarför det då? skall det der vara så rara avaljere derför alt det är löjtnanter?) I stället för svar öppnade fröken dörren och tträdde med sin vän mamsell Pimstent