Aftonbladet – 30 oktober 1848, sida 1

lösbår gålvo dem ett ganska ungdomligt utseende. Försynen hade skänkt de höga makarna tvenne plantor — en son, som var student, all deles som han var för tio år sedan, och en dotter, hvilken kallades fröken, i kraft af sir fars rang och sin mors anor. Fröken var lång och spenslig, med håret något i rödt och ögonen likaså; otaligt med fräknar på en hy, som mjölk och bär. Hon ansågs således för en:stor skönhet och hade dertill outgrundligt mycket talanger. Brodern, ett i alla afseenden ljust hufvud, liknade sin syster i allt, utom ett par stora polisonger och dito mustascher, hvilkas bläcksvarta färg såg högst misstänkt och besynnerlig ut emot den nordiska färgen på hens blonda hår. Som borgmästaren och hans familj, oaktadt sin höga ställning i samhället, voro mycket populära och ville införa en glad och bildad sällskapsion i staden, hade de, i samråd med de förnämsta bland dess invånare, beslutat att man under vintermånaderna skull: inrätta en sorts subskriberade soirer, på en gång musikaliska, dramatiska och dansanta. Just denna qväll skall man samlas till den första. Ljusen äro redan tända i soiresällskapets lokal, ett rödt hus, som fordom i stadens bättre dagar varit spektakelhus och således endast består af en sal, hvaraf en del är afskildt till ett förmak. På dess fantastiska yttre anar maxi dess fordna ändamål, !y på dess utsirade brädväggar har konstnärn försvigat en mytologisk grupp, som man dock cj ken gissa sig till och ingen i staden vet hvad den en gång skolat betyda. Invändigt är denna lokal prydd med nya tapeter uf ett blygsamt slag, och en lår vid taklisten bevisar att man tänkt på stor orkester. I ta