UU — nade, men en vindstöt dref de förvirrade ljuden ifrån mig och jag trodde, att jag irrat mig, då ånyo efter några sekunder samma rop tydligen trängde till mina öron. Denna gång kunde jag icke tagit miste; det var ett skri, utstött i den högsta ångest, hjelpropet ifrån en menniska uti ryslig fare. Då stämman ljöd ifrån Espiritu Santo, så kunde jag lätt gissa, att det var Rafaels nödrop. Bestormad af tusende olika känslor steg jag i fören på båten för att fullkomligt: öfvertyga mig, att jag icke: bedrogs, men förgäfves plickade jag omkriog öfver hafvet; natten var för mörk, för att kunna urskilja någöt. Med ens hör jag ett rop och helt tydligt: Eb båt! för Guds skull en båt ! Det var Rafåels röst., Här afbiöt Jose Juan ett ögonblick och frågade orolig: Hörde ni ingen sucka ?, Vi lyssnade, men endast bränningarne cmot klippan och vingslagen af en fågel, som flaxande slog ned inärheten af stugan, störde nattens djupa stillhet. ,Jag tyckte, jag hörde en suck ifrån stuganp, sade dykaren. Ack, sepnor ni har sett Jesufitas blick; (ty pi förstår nog, att jag talar om henbe) när ni tydde på den historia, jog ou berättar er. Trots alla hennes bedyranden, söndersliter fortfarande en pinsam misstanke mitt hjerta, sedan jag erfarit att hon känt Rafael.n i