trädt lagen. Alkalden kunde icke vederlägga riktigheten af detta inkast, bannade honom för hans opassande häftiga tal och skickade honom derpå tillbaka till: arbetet, alldenstund, som han sade; ingen anklagare fanns och enär lagen blott belägger den med dödsstraff, som med en uddhvass knif tillfogar perpendikuiära sår, men säger iniet om horisontela sår afen trubbig knif. Den historien föll: mig in just när jag drog knifven, som jag bar i gördeln i stället för min estaca. Knifven var mycket uddhvass och jag ville, för att gå riktigt säkert tillväga, bryta åf spetsen, men gjorde det så oskickligt, at! knifven gick : af, icke vid spetsen, utan vid handtaget; Då jag sålunda förlorat det enda vapen, som försäkrade mig om hämnd, kände jag, att intet ögonbliek var att förlora. Jag sprang tillbaka till stranden ; der låg en båt; jag gjorde den loss; räseriet :gaf mig ny kraft, jag rodde tillbaka öfver hafvet, hemtade ur min stuga en annan knif, utan att afbryta udden; och vände ånyo om till ön Espiritu Santo. Stormvinden hade börjat röra på sig; vågorna lyste i nattens dunkel och skummet al bränningarne stänkte upp liksom eldgnistor; gaviotån klågade sorgligt på bergsspetsen, skjälhundarne tjöto i mörkret och då och då blandade sig !sjökons klagoråm med vindens suckar. På en gång förnam jag ett annat läte, somi tycktes komima ifrån hafsdjupet. Jag lyss