pOch då störtade ni er i vattnet, för att bistå er rival ? Åh nej, ännu icke, svarade dykaren leende, det skulle varit för tidigt. Ett aårtag förde mig helt nära Rafsöl; han utstötte ett skri när ban såg mig, men hade icke krafter att tala: Ångest och matthet qväfde hans röst. Med en förtviflad ansträngning grep han med båda händerna i båtkanten, men hans utmattade armar kunde icke lyfta kroppens tyngd. Hans ögon blickade i själsångsten så uttrycksfullt på mig, att jag fattade hans begge häader och våldsamt tryckte dem mot båtens reling. Tins foreran kom allt närmare. Ett ögonblick, ett enda ögonblick blefvo Rafaöls ben orörliga; då utstötte han. ett hjertskärande skri, hans ögon rullade och slöto sig, hans händer släppte sitt tag, och öfra hälften af hans lik sjönk tillbaka i vattnet: hajen hade bitit af honom på midten.n Utan att ni kunde frälsa hönom?) Hm!) svarade dykaren, det är väl möjligt, att jag icke l;mnat honom all den bjelp, ban i en sådan belägenhet kunnat vänta af hvar och en, utom af mig.n Handen på hjertat! ,Kanske att jag i min hans händer för börda ,Utan ond afsigt! ,Nån, svarade mestizen med knappt hörbara ord jag tror nästan; att jag hindrade honom 2 stiga i båten. egen ångest tryckte