började bilda sig på kammen af vågorna och som förrådde en annalkande storm. Emellertid sam jag på, i omvänd rigtning, mot Espiritu Santo, men först efter några minuters förlopp skönjde jag åter simmarens hufvud. Han arbetade så väldigt, att jag knappast förmådde följa honom. Ibland alla dem jag kände fanns blott en, som i kraft och snabbhet kunde temligen mäta sig med mig. Jag fördubblade min ansträngning och kom honom snart så nära, att jag måste hejda min fart. Kort derpå såg jag honom stiga i land och vid skenet af en blixt, som plötsligt upplyste hafvet och stranden, igenkände jag Rafael. Det måste så varan, tänkte jag, )vi måste mötas äfven i kärleken till Jesufita, liksom uti allting annat. Men det kände jagx, fortfor Jose Juan i dyster ton, patt hatet kokade i mitt hjerta och jag insåg, att det icke blefve godt utaf, om vi ännu en gång i lifvet möttes.n Emellertid skall ni utaf händelsernas förlopp få ses, fortsatte dykaren med ett bemskt leende, huru jag emot min vilja ännu en gång träffade tillsamman med honom. Ett ögonblick hade jag för afsigt att ropa honom och ge mig tillkänna, men i vissa ögonblick af lifvet gör man ej hvad man vill. Jag lät honom gå, och knappt hade han lemnat stranden förr än jag steg upp på den. I skygd af klipporna kunde jag fätt följa honom obemärkt. Han tog den väg, som var mig sjelf så bekant, klappade på dörren till den stuga, jag så väl kände, och steg derin. Det förekom mig alldeles som bar hafsvinden i mina öron den gamla hexans hånskratt när hon uttalade de orden: hvad rör det namnet dig, då det icke är ditt namn? Jag tyckte mig genom mörkret på motsatta stranden se