rr Hvad rör det dig?, svarade den gamla med hånlöje, odå det icke är ditt namn., Jag vet ej hvad som afhöll mig att på stället mörda hexan; men efter en sekund vände jag henne ryggen, på det hon icke skulle ha glädjen att i mitt ansigte läsa min bjertångest, och sade kallt till henne: pgå, mor, du är icke rätt frisk i hjernan, eller ljuger dup. Derpå skyndade jag till mitt arbete. Om aftonen — dagen hade varit obeskrifligt lång — begaf jag mig som vanligt till Jesufita och glömde, vid hennes åsyn och sätt att emottaga mig, alla mina misstankar, Jag förebrådde mig sjelf och tviflade ej mer, att den gamla, för att hämnas på min otro, med afsigt velat vilseleda mig i afseende på dens namn, för hvilken Jesufita köpt det trolldomsskydd, som jag försmådde. Jag hade sålunda alldeles förgätit hexans ilskna hänsyftningar, då jag en natt, som vanligt, sam öfver ifrån Espiritu Santo till mitt hem. Himlen var gömd i täta moln, men hafvet icke så mörkt, att ett svart föremål på vågorna undföll mig, hvilket, efter det sätt hvarpå det rörde sig, blott kunde vara ett menniskohufvud. Det kom i riktning emot mig. Med ens rann mig i sinnet den gamlas ord, och en förfärlig ångest kom öfver mig. För en iende bäfvade jag ej; men tanken på en rival var mig gräslig. Jag föresatte mig att utforska hvem simmaren var, och, på det han ej skulle se mig, dök jag under vattnet emot hoaom. När, efter min beräkning, vi måste ha passerat förbi hvarandra, han ofvanpå, jag inander vattnet, kom jag åter upp på hafsytan. Blodet, som stigit mig åt hufvudet, hade så bländat mina ögon, att jag i mörkret blott kunde urskilja ett fosforescerande sken, som)