Aftonbladet – 26 oktober 1848, sida 4

Qpräkneliga äro de rop om hjelp och de böner om förbarmande, som från olyckliga likar höjas till en vid välgerningar a drig tröttasands allmänhet; dock torce få olyckor vara så värda att behjertas, som den, hvilken vi pu gå att i korthet anmäls: Dot:ren ur ett för ett par tistal år -edan mycket ansedi och ganska förmöget presidenthus iS:ockholm, gifte sig med en militir, com, fördjupad i skulder och utam förmåga at försörja familj, gjorde sin maka outsägligt olycklig. Hvad bon, under äktenskapet med tionom, ildit, vilja vi icke här omtala, nog af, att han nu helt och hållet öfvergifvit de sna och är vistande på en annan ort, utan att med den ringaste skärf bidraga till sin bustras och de sex minderåriga barnens uppehälle. Behäftad med en obotlig sjukdom, som hon är, och med de sex hungriga, utfrusna barnen omåring sig, föreställe man sig, om man kan, den arma modrens belägenhet, då bonsicke bar arbete, ingen pension, ingenting, hvar-med hon kan anskaffa något, till stiliande af de gråtandes honger, eller uppvärmando af deres förfrusna lemmar, och ser för sig och sina arma bara ingen annan utväg, än att slutligen förgås af elände. Ädle mentiiskovännetr! Vi behöfva icke upprepa hvad j redan veten, nemligen att det språk, som kiingar skönast bland alla, är hulpna likars välsignelser, att den renaste och varaktigaste njulnng är käns an ef att från olyckans brant hafva räddat om lidande medmenniska. Skynden till den arma frun och henzes scx beklsgansvärda barns frälsning, innan det biir för sent; bistän henne med en liten skärf, eller gilven henne något arbete, hvarmed hon kunde bidraga till gn och de sinas bergnng. Horrans välsignelso öfver eder skall då vu uteblifra. De olyckligas adress är Linbibliotheket p Droitsinggaten, J4 39, hvarest muntlig taderrättelse kan erhållas. dera EIA TAR TT