Aftonbladet – 26 oktober 1848, sida 1

fUdpunkler. Med vaksam blick hav E. K. Mt följt 5 tl t t t a oo MR ff Fb EE vRR gången af dessa verldshändelser, och öfve tygadt om E. EK. M:ts vishet, har Svenska Folket, alltid ömt om sin ära och än ytterligare lifvadt af E.K. M.ts nitälskan derför, visat sig redeboget att, i sin mån, gifva stöd och eftertryck åt de upphöjda och adla äsigter, för hvilka E. K, M:t verkat och hvilkas framgång skall öka glansen af den ära, som på historiens blad omgifver det Svenska namuet. I denna samverkan emellan Konung och Folk ligger för hoppet en djupare och ännu -ärare betydelse. Den är ett uttryck af förtroendet emellan -) de särskilda statsmakterna, ett förtroende, som, en gång uppkommet, ej skall upphöra med siutet afen botande fara, utan i framtiden underlätta och befordra utförandet af de fredliga värf, som bereda samhällets utveckling och förkofran till medborgares trefnad, lycka och förnöjsamhet. Bondeståndet utbedjer sig underdånigst. att i E. K. M:ts fortfarande nåd och hulda omvardnad få vara inneslutetn. Afskedsuppvaktningarne hos H. M. Konungen. Hr Londtmarskalken yttrade: Stormäktigsie, a:lernädigste Konuzg! Städse lifvad af undersåtlig vördned, trohet och tillgifvenhet för Eders Maj:t uch Dess höga ätt, anI håller ridd. och adeln att, efter slutadt riksmöte få Jånnu en gårg inför E. M:t framträda, för aw utItrycka dessa sina oföränderliga tänkesätt samt afJlägga sin underdåniga afskedsuppvaktning. Under loppet af deita riksmöte bar eco dag förflutit, hvilken ridderskapet och adeln ej kasa underlåta att vid detta tillfälle i minnet återkalla. nemlligen den, då E. M:t och Dess böga gemål firade en tjugufemårig förening, lycklig genom ivbördes kärlek, gerom blomstrande ättlingar, och — ridd. och adeln hoppas ast få tillägga — genom den ungersåliga vördnad och tislgifvenbet, som under denISamma oafbrutet varit Deras Meaj:ter egnad. De för fäderpeslandet vi.tiga värf, som föranledt E. M:ts Ifränvaro från hufvudstaden, berövade ridd. och adeln Jtillfredsställelsen aw få, på den bögtidliga dagen, för E. M:t tolta sit trofasta och varma deltagande i Konungahusets lycka, och ridd. och adeln vågar derfore nu, ehuru sent, aobålla, att E. M:t täcktes nådigt emottaga försäkran derom. Eu tidehvarf har inträdt, bva:s uppgit vid ett ytligt betraktande blott synes vara alt, genom väldsamma skakningar, pröfva samhä!llsbandens styrka, och upplösa byad årbundraden sammaaknulit. Förstörel.e kan lizväl icke ligga i den böga verldsstyrelsens plan, Den, som erkäcner dei outgrundiiga djupet af så val dess vishet som dess nås, måste derföre tro, att den förelagt vår tid ett högre mål, hvilket, så vidt det ligger inom samhällsinrättningarnes område, måste bes:å i dessas bringaede till närmare ölverepsstämmelse med en på religiös grund hvilande upplysnings fordringar, så at menniskoslägtets uppfostran för ett högre lif bättre, än. för närvarande, måtte genom dem befordrss. Ett sådant mål kan icke vinnas utan stiid, och otvifvelaktigt är, stt äfven om — såsom ridderskapet och adeln tror och hoppas — denna strid inom vårt fädernesland skulle blifva på den lugna öfvertygelsens väg utkämpad, mången gammal byggnad derunder skall skakas i sina. grundvalar. Men — med Sveriges ypperste skald säga wi: Hvad tillfälligt är må falla, Det väsendtliga bestå:; och till det väsendtliga räknar R. o. A. den vördnad för kopungamakten, den-tillgifvrenhet för Konung och konungahus, som af ålder varit ett utmärkande drag hos det svenska folket, och hvilka inga stormar skola förmå att ur R. o. A:s bröst bortrycka. Med dessa tänkesätt och under trogna förböner för E. M:ts och dess höga älts fort!arande lycka och välgång, återvänder. R. o. A. fråb tiksdagsmannakallets utöfning. till det enskilda lifvets obemärktare sysselsättningar; utbedjande sig underdånigst att afven under dessa få glädja sig åt hoppet att i E. M:s nåd och ynnest vara innesluten. Hans Maj:t -beha ,ade svara: Gode herrar af Ridderskapet och Adeln! Det är alltid med en liflig tillfredsställelse, jag emottager försäkran. om eder tillgifvenhet för mig och mitt hus: den eger ännu ett ökadt värde genom uttrycket af det. uppriktiga deltagande, hvarmed j omfatten minnet af den tjugufemte årsdagen af min förening med den ädla maka, som förljufvar, mina dagar. De våldsamma skakningar, som hemsökt så många länder, hafva icke spridt, inom våra landamären, sitt förderfliga inflytande. Varnade af dessa hemska tilldragelser, böra vi bemöda oss att bereda en lugn och laglig utveckling af våra samhällsangelägenheter. Endast på denna väg kan det sannt nyttiga vinnas och befästas. Ridderskapet och Adela eger för mycken upplysning, att icke uppfatta denna sanning, och dess fosterlandskänsla är mig en borgen, att jag, under mina oaflåtliga omsorger för Sveriges väl kan påräkna dess verksamma biträde. Mina välönskningar följa eder, mina herrar, då j nu återvänden till edra bem, och jag förblifver ridderskapet och adeln med konungslig nåd och ynnest städse välbevågen. Herr Erkebiskopen yttrade: Stormäktigste, allernådigste Konung! I denna kungliga borg helsas den lycklige familjfadren af ett deltagande folk till afsked. Syenska presterskapet skall föregå detta folk i trohet och kärlek till sin öfverhet, och i templen och de enskilda boningarne tacka Gud för eu mild Konungs styrelse, under nedkallande af välsignelse öfver honom och hans hus. De stilla i landet skola vi verka: dertill, att tilens oro viker för pligttroheten och awt tänkesätet lägges i fridens band, som är fullkomlighetens. Med detta sinnelag, bevittnadt af handling, äro vi. försäkrade om E. K. M:ts förtroehde, af hvilket i i underdånighet anhålla att få hugnas. Hans Maj:t behägade svara: Gode män af det vördiga Presteståndet! De fredsamma och försonliga tänkesätt j för mig afven yttrat, tillhöra edert kall och hedra edert jerta: deras tillämpning skall utgöra eder ära och agna svenska församlingen. Kristendomens läror, som j förkunnen, och som venska folket med kärlek alltid förnimmer, äro gnade att upplysa och lugna sinnena, Då de med it och allvar i fromma hjertan utsås, kan skörden ske fela att blifva rik och tillfredsställande. Jag skall, med mitt varma deltagande, alltid följa dra ädla bemödanden, och j kunnen vara öfvertyade att jag förblifver Presteståndet med all koöungslig nåd och ynnest städse välbevågonv: Borgareslåndews talman. yttrade: , Stormäktigste, allernådigste Konung! Efter fulländade riksdagsvärf, vigtiga och betylelsefulla i mera än ett hänseende, nalkas Bo:garetåndet Eder. Kongl. Maj:t, för att efterkomma rundlagens bud:och egen kallelse. Värdnadsoch