Aftonbladet – 26 oktober 1848, sida 1

CD lagd fö fbe Posttidniogen hade i går fått sig medde lade alla talen till Konungen på rikssalen vi Ständernas hemförlofvande, äfvensom talmän I nens tal till Konungen vid afskedsuppvaktnin j Igen och Konungens svar derå. Aftonbladet lläsare önska utan tvifvel för fullständigheten Iskull äfven att se dessa tal, hvarföre vi hä aftrycka dem: TALEN PÅ RIKSSALEN. Hr Landtmarskalkens: Stormäktigste, allernådigste. Konung! Då ridderskapet och adeln vid slutet af dett Iriksmöte, enligt grundlagens bud, framträder, a! Jinför Eders Maj:t nedlägga sin tacksamhet och si Ina välönskningar, anser sig ridderskapet och adel dermed icke blott uppfylla en helig pligt, utan oc begagna en för ridderskapet och adelns bjertan dyr Ibar rätt. Af ålder åtnjutande en frihet, för hvar vinnande — ehuru den ej allestädes varit rätt för Istådd — samhällsskakande strider ännu i våra da gar blifvit kämpade i andra länder, känner och er Ikänner med glädje det svenska folket, att den lag bundna kovungamakten varit och är dess frihet Isäkraste värn. Derföre skådar icke detta folk me: Islafvens skygghet upp till sin herrskare. Med öp pen blick ser det upp till den, åt hyilken en mil IFörsyn anförtrott ledningen af dess öden; — mer ur djupet af fria bröst stiga mot höjden välönskningarne för den älskade Konungen — ett. tack: samhetens ringa offer, som vi dock tro att E. M:s landsfaderliga hjerta icke försmår. i Bland de sköldar, som från, Sveriges ärofullaste dagar pryda det svenska riddarhuset, är måhända största delen belöningen för krigiska bragder. Med minnet häraf och med en djup känsla af de pligter, som måste vara oskiljaktiga från de rättigheter, hvilka fäderns förtjenster åt ridderskapet och adeln föryärfvat, skall detta stånd städse finnas beredt att med glädtigt mod möta stridens;faror, om Konungen till dem kallar. Ridderskapet .och adeln vet likväl, att till dess rätta värde uppskatta den vishet, som i sig sjelf bar ära nog, för att ej på stridsfältet söka en förhöjning i dess glans, så långe stridens mål ännu möjligen kan genom fredliga åtgärder vinnas. Med denna vishet har E. M:t talat fredens ord. Fäderneslandet har hört dem med tacksamhet, och-vi hoppas, att, alla folk måtte lysspa dertill; men sker det ej, och, skulle derlöre i en oviss framtid äfven stridsordet on gång ljunga från den fredsälle Konungens. läppar, då skola nordens häfder till sednaste.. efterverld bära vittne, aut bakom denne Konungs ord stod ej blott en man — men tvenne folk. Ett betydelsefullt rum bland Sveriges riksdagar har åt den nu snart afslutade blifvit beredt, då E. M:t nådigst behagat till Riksens Ständer öfverlemDa förslag till ny riksdagsordning, äfvensom, i sammanhang dermed, till ny regeringsform. I följd al grundlagens föreskrifter har icke vid innevarande rixsmöte beslut öfver detsamma kunnat fattas, Ridderskapet och adeln hyser likväl den lugna förhoppning, att kommande Ständer, delande. och. erkännande Eders M:ts nitälskan för fäderneslandets sanna väl, skola afgöra detta, i alla våra inre förbållanden djupt ingripande ärende på det sätt,som säkrast betryggar konungamektens och. folkfrihetens bestånd, samt våra samhällsförhållandens lugna utveckling och ständigt fortgående förbättring. Om ock tiden för denna riksdags fortvaro betydligt öfverskridit hvad grundlagarne antaga såsom behöfligt, torde man likväl äfven kunna förmoda, att grundlagens sliftare icke förutsett, att ärender af den mångfald och vigt, samt af den vidlyftiga och olikartade beskaffenhet, som de, hvilka