Aftonbladet – 25 oktober 1848, sida 2

— Aftonposten för i förrgår innehöll en ledande artikel för dagen, hvilken synes oss fordra några erinringar, men som vi måste bedja att få aftrycka in extenso, för att icke blottställas för misstankan att vilja citera ensidigt. Den lyder sålunda: — Riksdagen är 4 dag aflyst, efter att hafva räckt i mer än 41 månader. Resultaterne deraf hafva varit, så till sägandes, noll, med undantag af en ökad beskattning, hvars anledning vi likväl icke misskänna, utan den vi tvertom anse hafva ländt Sverige och dess Konung till heder och gagn, Det är nu ej meningen att skrifva riksdagens historia; men en fullständigare öfversigt deraf bör dock, vid tillfälle, icke uteblifva. Den skall visa, hurusom ingen endaaf reg:s propositioner, i framåtskridande rigtving, lyckats bereda sig framgång, utan att tvertom pe konservative spelat och vunnit ett djerfvare spel, än någonsin, ens under den gamla regimen — och det oaktadt de, åtminstone att: döma af regeringens offentliga handlingar och konservantismens hatfulla beteende i många saker, haft regeringen emot sig. Men, spörjer man med skäl: bur är detta möjligt, helst då konservantismen haft Sill förnämsta tillhåll inom de riksstånd, der regetingen borde och kunde ega det största inflytandet? För vår del tveke vi ej Om svaret, Det består deri, alt regeringen icke, Som hon bör, begagnar sin lagliga makt; och att ega en makt, som man ej vet att begagna, är liktydigt med att vara utan makt. Vär tid väger icke på guldvigt medlen för sina ändamål — och det gör öfverhufvud ingen tid. Att vilja, utan att handla, är i sjelfva verket detsamma, som att icke vilja — det är att mena väl och