Aftonbladet – 24 oktober 1848, sida 1

lem dit; indianerne vända tillbaka till städerna ör att utbyra sina armar till annat slags arsete, sköldpaddsfångarne likaså, besvärjerskorna ör att berätta sina stamförvandter makten af sin konst, rescaladores vandra från hus till bus ör att realisera vinsten af sina uppköp, marketentare och spelare söka affärer annorstädes, och de begge öarne blifva fullkomligt öde till nästa säsong. Under tiden reproducerar sig ånyo det hemlighetsfulla arbete, som utgör perlan, och vid stränderna qvarligga högar af perlmussleskal. I början erhö!llo de europeiska farlyg, som medtogo dem såsom ballast, ett premium, men hvilket upphört, sedan det blifvit en spekulation; ty dessa skal, såsom bekant, lemna det kända perlemorämnet. Vid samma tid jag anlände till öarne Cerralbo och Espiritu Santo, bedrefs fisket just med största ifver. Straxt dagen derpå vid mitt uppstigande på däck framtedde sig et lifligt skådespel. Ett stort antal båtar med flaggor af ohka färger betäckte bafsytan och voro antingen i rörelse eller stillaliggande. De förra buro de fiskare som foro ut på öppna bafvet för att öfverrumpla sköldpaddorna sofvande på vattnet, under det deras kamrater på de aflägsnaste ställen af. de båda öarne utställde sina nät för att fånga dem, som kommo att beta af sjögräset. De stillaliggande barkerne hade dykarna ombord. Från minut till annan såg man dem försvinna under. vattnet och derpå uppkomma utmattade. De ladeifarkosterna de musslor, som de lyckats lossa från bankarne, utsträckte sig derpå sjelfva för att uthvila, medan kamraterna dykte, för alt sedan åter stö:ta sig i djupet. Några af dem stillade med hafstatten blodflödet ur näsa och Öron;