Aftonbladet – 23 oktober 1848, sida 3

KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRADENA DEN 48 OCH 49 MARS. (Forts. fr. JG 243.) På bankobokhållaren Almgrens .begäran tillfrågades vittnet: 4) Om icke Almgren. andra gången han kom ned till brinken yttrat, att han skulle bjuda på punsch, om de stilla och fredligt ville gå hem? Vittnet afgaf härå ett jakande svar; 2) Hvilken folkmassa Almgren afsett med det om söndagen till vittnet fällda yttrandet? Vittnet svarade härå, att det varit den folkmassa, som han icke kunde blifva utaf med, utan att bjuda på punsch; samt 3) Om Almgrens första tal i brinken icke inverkat på folket, så att det skingrats? Efter vittnets uppfattning hade Almgren haft framgång. på alla de ställen, der ban uppträdt. Skräddaregesällen Lundberg: att han, omkring en timma efter det skott blifvit lossade på folket i Storkyrkobrinken, hört Almgren derstädes till det församlade folket hålla ett tal, samt sagt till detsamma, alt det burit sig dumt åt. Almgren hade derefter gått upp åt Stortorget, dit hopen äfven medföljt, och der Almgren äfven tatat något till folket. Efter någon stunds förlopp hade vittnet åter sett Almgren vid den postering, som varit uppställd utanför fru Törnqvists hus, dervid, och då någon bland folket yttrat, att icke någon kom fram, Almgren derå svarat: nog kommer man fram, bara man går stilla och beskedligto. Då Almgren, vittnet och flera andra personer nu äfven fått passera genom vakten, hade Almgren, då han bemärkt att en soldat stått på något afstånd ifrån posteringen och samlat folk omkring sig, uppmanat denne att gå tillbaka i ledet och icke förorsaka några folkskockningar. Då folket nu frågat Almgren hvad han ville, hade Almgren yttrat: Vi ska dricka punsch, hvarefter ban, åtföljd af en del af hopen, gålt nedåt Myntgatan; men då alla källare derstädes varit stängda, hade en karl gått fram till Almgren dcech pockande affordrat honom den utlofvade förtäringen. Härå hade vittnet endast hört Almgren svara med uppmaning ät folket att gå hem, enär han icke vore tvungen att bjuda dem på något. Hvad vidare tilldragit sig hade vittnet sig icke bekant. Studeranden Hervan: att han. i Storkyrkobrinken hört Almgren yttra till folket: att de gjorde orätt som på detta sätt gingo till väga, att de endast på lagliga vägar kunde vinna det mål de önskadex, och tillagt: att om de ville besöka Almgren, skulle de fiona en, som nitälskade för deras väl; men att de nu borde förfoga sig hvar och en till sitt. Derifrån hade en del af hopen åtföljt Almgren till Sto.torget, hvarest Almgren bållit ett lika lydande föredrag; och hade folket. derifrån: åt olika håll skingrat sig, men en del åtföljt Almgren åt Köpmangatan. Vittnet hade straxt derefter passerat nämnde gata, men då funnit allt tyst och stilla. Vittnet. tillfrågades: på Almgrens--begäran, om Almgren verkligen lyckats: att skingra folket? Härå svarade vittnet, att, efter viltnets bedömande, hade Almgren varit anledningen dertill, att folket ifrån brinken tägat upp åt Stortorget, och der åt spridda båll skingrade sig. Häårfrisören Sundell berättade äfven, att han så väl i kyrkbrinken, som i Trångsund och å Stortorget hört Almgren tala till folket i ordalag, som åsyftat att lugna detsamma. Almgren hade talat om representationsreformen och. reformvännernas samfund; men åhörarne, som. icke förstått meningen med dessa ord, hade med förvåning sett på hvarandra och upprepat: repartitionsreformn, med mera. . i Käliarmästeren Söderstedt hade. ioför öfverståtbållare-embetet yttrat: att-han om lördagsaftonen omkring kl. 44 hört Almgren i kyrkbrinken tala till folket och att han dervid yttrat, Datt folket borde söka sin rätt på laglig väg, samt tillagt att alla voro arbetare, antiogen de begagnade hyfvel eller spades.v) Då denna af Söderstedt åberopade berättelse nu för hovom upplästes, godkände Söderstedt densammas inn. häll, endast med den förändring, att Almgren pyttjat ordet pennav, i stäl-1 let för spaden. Äfven berättade Söderstedt, hurusom nuvarande t. f. öfverståtbållaren Ungberg, efter det hr öfvers:åtbållaren sökt afböja Almgrens tillkännsgilna afsigt att gå in ibland folket, mena Almgren derpå svarat: pJo, jag vill fram för stt söka lugna fol-: ketv, yttrat till Almgren: osJa, kan herrn göra det, så stå vi i obligation, eller bäre vi skyldige tacksamhet; hvilketdera uttrycket kunde Söderstedt icke påminna sig. På Almgrens begäran tillfrågades Söderstedt, om ban sett att Almgren varit närvarande, då Söderstedt i kyrkobrinken mött H. M. Konungån? Söierstedt uppgafhärå ett nekande svar. Skomakaren Söderström, att ban, som lördagsuftonen kl 9 passeret Storkyrkobrinken, der varse. olifvit Almgren, hvilken i en lugnande anda talat ill folket och uppmanat det, atv på ett lagenligt sätt söka utbekomma hvad de önskade. : Några hade gifvit sitt bifoll derit; större delen hade skrattat. Vittnet hsde blott stannat en stund. Ötvervektmästaren Möller, hvårs börände Almgren önskade: törsnde tiden då fångartie öm lör lagsaftonen blefvo från rådhushäktet utsläppta, samt om Almgren dervid varit närvarande, intygede, att dockan varit öfver 40 eller närmare half-41; och förklarade vittnet, att Almgren vid berörde tillfälle Destämdt icke ionevarit i corps de: gardet; raen om han befunnit sig blånd folket utanför, Vore rittnet obekant. ) Doktor Ellmin, stt, efter det doktorn öm lörlagsatonen blifvit--kallad att lemna läkarebiträde it vaktmästeren :Wernper, som samma arton blifvit kyrkoörinken träffad af ett skott, och återkommit silt hemvist i huset J4 S4 vidaStortorget,. dokorp, som I händelse, hans;biträde ytterligare under vatten kunde, bebölves, icke klädt af sig, utav hviat påklädd, vid sorl, som försports från torget, närnat sig:fönstret och öppnat detsamma. Döktorn ade, då iakttagit. en. samling folk utanför. källarnästapen.. Amjous. f.d: bus; till, ett antalefomkring 50 personer; samt på: rösten; :som doktorn igenände, hört Almgren tala till.folket, utan att dokorn. i abseende till efståndet kunnat af talet uppatta mer, än att Almgren flera gånger upprepat: Lefve konungen ! som åvöljts. af hurrarop. Efter , timma hade fölkel skingrat sig åt alla båll; vilket doktorn ansett som en verkan af Almgrens öredrag. oo oo-— — en Aktor anmälte härefter, att krigsrätten vid kong. :dra lifgardet pröfvat Öbergsson skyldig till anvar för posts öfverfallande, men öfverlemnat åt ämnersrätten, at i sammanhang med öfriga mot onom gjorda angifvelser sig doröfver vidare yttra; varefter Lepholm åter anböll att blifva på fri fot att, dertill kämnersrätten:: dock icke. ansåg gig unna lemna bifall. Målet uppsköts till den 24 Mm mo RR KR -— ä on UV MM