Aftonbladet – 23 oktober 1848, sida 2

En djup rörelse har t. ex. fattat hozom, då han fått se luckorna tillskrufvade i det s. k. ,konungens palats,, der konungen likväl icke bor, emedan hans maj:t residerar i kongi. slottet. Jag tänkte, säger hr Harkort härvid, ppå den tiden, då Berlins invånare siodo tysta vunder den döende konungens fönster och skickade upp en blomsterkrona! Troheten ör dock en ädel sak! Den tyska eller svartrödgula favan. bebagar icke heller hr Harkori; han vill heldre hafva qvar den svarthvita, Den bhufvudsakliga delen af artikeln består dock i en skildring af det nuvarande lifvet i Berlin, dervid hr Harkort ingalunda rat på skuggorna. Aflicherna på gator och t:åd skrifters utspridande genom kolportörer, hvilka kallas unga bokhandlare utan skor och till ståndsbref; butikhandelns förfall; demagozernas tal; generalmarschs slående om natten, I detta finnes ganska väl utlagdt och k för att hos läsaren väcka det intry man må bedja Gud bevara sig för något dylikt och hvad som kan leda dertill. Tyvärr är också framställningen, om än öfserdrifven och belagd med de bjertaste färger, som stått målaren till buds, icke grundad på blotta fantasien, utan existerar till väsendtligdei i verkligheten. Men det är en omständighet, bvilken dey som företrädesvis sysselsätta sig med dessa skrämmande teckningar, noga akta sig för stt vid. röra, och som deras taktik fordrar ait förbigå: Hvad har väl hela .sträfvandet varit hos den som på diskussionens väg arbetat för utvecklin— gens och rättstillståndets sak emot stillaståendet eller godtyckets herravälde, under de i åratal ödmjukt, men förgäfves tiggt och bedt om konstitutionella rättigheter och reformer. Hafva de icke derunder, såsom ett af hufvudskälen för att söka förmå de mektegande till en billig eftergift, framhållit den farhågan, att et alltför oböjligt motstånd å: de sistnämndes: sida, en alltför långt drifven obenägenhet att tillfredsställa det allmänna tänkesättets fordringar slut—ligen kunde : leda till våldsamma katastrofer? Längt ifrån att i revolutionerna se något önskvärdt, bafva de härigenom snarare visat att de deruti-sågo en olycka och ett lidande, somyom äfven öfvergående, likväl borde och kunde undvikas genom beträdande af reformernas banas.. Alla de otaliga vittnesbörd, som kunna framdragas att bestyrka sanningen af det:a förhållande, synas likväl nu, osktadt spådomen in-träffat, vara helt och hållet förlorade för de sig såkallande konservativa partierna i alls länders Långt ifrån att åtminstone i sista stunden taga en helsosam lärdom af händelserna, och sluta sig tillsammans med dem som äro vänner af frihet och menniskorätt, men tillika af laglig ordning; finner man de förre ofta endast fördubbla sin förbittriog, och skylla på reformens: vänner den nu inträffade jäsnitigen och verldstumultet, som blott är en verkan af deras egem oefterrättlighet, sedan folkmassornas länge till—bakatryckta och allt mer hopade missnöje slutligen, likt en stark vårflod, genombrutit tvån-gets konstlade fördämningar och hotar med en öfversvämning, som fordrar alla rättänkandessamverkande krafter att åter inleda inom, naturliga gränsor, ;men som icke mera kan till-bakabållas: Ett serskildt. skäl att fästa uppmärksamheten härpå lemnar Tidens ofvannämnda artikeb just uti jemförelser mellan tillståndet i Preussen och Belgien. Denna jemförelse brister i: det vigtigaste, nemligen i avgifvandet sf den rätta orsaken hvarföre Belgien förblifvit så lugnt under det flere andra länder kommit r en vådlig rörelse. Detta! bör kanhända helt öch hållet tillskrifvas .belgiernes konung Leopold; som utan några blixtrande eller förvå nande personliga företräden, likväl i flere afseenden . genom sin klokhet. förtjenar namnet af en stor regent. Hvar och en vet, att belgierne strax efter 4830 års revolution gerna ville förena sig med Frankrike. Hvad gjorde då konung Leopold, när monarkerne satte honom till regent derstädes? Jo, ban vidtog genast det kloka beslutet; att. afstå från det personliga . regerandet. i : Han accepterade utan: intriger eller: förbehåll den minister, !som utgjorde ett uttryck af majoriteten mem repre-sentationen, och lät denna minister styra och bära ansvarigheten. : Hade konung Ludvig Fi tip i Frankrike alltid följt samma grundsats, och icke af egenkärlek blandat sig i en mängd ränkor på ett sätt, som icke kunde undgå att vända missnöjet mot. honom; :sjelf 3 hade han icke derjemte så tydligt: visat, att den dynastiska politiken utgjorde hans förnämsta ogon-märke, så hade han ganska säkert ännu suttit qvar på Frankrikes thron. Detta gäller konung: Leopolds bandlingssätt i allmänhet, och gjorde, att belgierne:redan voro honom tillgifne. Men: ännu vigtigare var, att så snart februarirevo— lutionen i Frankrike hade inträffat, hvilken, såsom man känner, i första rummet tände eld uti en mängd sinnen i Belgien, och syntes hotamed en dylik rörelse derstädes, så skyndade konungen att rangera sig sjelf på folkets sida. Han -vådjadeöppåt tillallmänna tänkesättel ochlät förstå att om de ville hafva republik, såvore ban färdig att afdanka, men visade tillikasin. fasta. vilja, att om folket ville bebålla nio— narkien, så skulle det komma i åtnjutande af: åtskilliga länge önskade, men ännw icke realtserade, reformer i sjelfva, författningens dervid: ; han ;. uppriktigt antog :sig. majoritetens: sakas Följdeno var att idet ;revolutionära missnöjet Ha-stigt förbyttes i eritHasiäsina konungen var vw falls ASK man tänkte icke längre på re-