Aftonbladet – 21 oktober 1848, sida 1

nötskal till kantring, och stora hajar, som nyckfullt följde, läto ana hurudan utgång en sådan händelse skulle medföra. Vi kommo emedlertid lyckligt ombord, På goelettens fördäck voro uppstaplade små berg af välsmakande lökar ifrån San Blas, af enorm storlek, af meloner, flaskkurbitser och bananer, och dessa högar af frukt och grönsaker utgjorde, jemte min koffert, så der temligen. hela lasten. Fartyget blef genast på nåd och onåd öfverlemnadt åt vågor och vindar. Manskapet var icke mindre sällsamt sammansatt än lasten. Den kataloniske kaptenen, Don Ramon Pauquinos, hade under sig en fransk matros, som rymt från en hvelfiskfängare, en mexikaner, Som vågade figurera såsom förste löjtnant, en Canaca eller indian ifrån Sandwichsöarne, en chines, som ogerna begal sig ur kabyssan upp I tacklaget, och slutligen tvenne unga Alpacher (en vild folketam, hvars vidsträckta gebiet utsträcker sig norr om staten Sonora), om 44 till 45 år, hvilka som barn ryckts ifrån sina vildmarker och nu tjente som skeppsgossar. Kaptenen spatserade omkring, här han icke grälade med någon af besättningen, vars subordination icke var särdeles stor, rökte ller mönstrade sina lökar och kurbitser. ransmannen hehandlade, med den anspråksullhet, som är hans landsmän, bär de befinna ig utomlands, egen, kaptenen och hela besättIngen såsom Parisare, d. Vv. S. såsom persoer, hvilka i sjömanvsyrket begripa nätt opp : bgenting. Han hade förbehållit sig att sköta! odret, hvarvid han plägade sitta sysslolös, gnande natten åt sömnen och dagen åt sin! antasis drömmar. Mexikanern, som höll sig ör en oflicer, låg och lättjades i piroguen och ! häppte beständigt på en mandolin, som han