Aftonbladet – 21 oktober 1848, sida 1

glida i fjerran, utbreda på det skimrande djupet emot horisonten sina hvita trekantiga segel. Jag hefann mig för några år sedan i San Blas. Handelsintressen kallade mig till Californien och jag väntade sedan ungefär fjorton dagar på ett kustfartyg, som skulle afgå till en viss punkt på denna kust. Slutligen erfor jag, att Guadalupe, en liten goelette, skulle segla till Picblin eller Picblingue, under kommando af en katalonisk kapten, som tillika var dess ägare. Jag uppsökte honom och tog en plats ombord. Ehuru han icke behöfde befara mnågon konkurrent, var bans betingade pris likväl icke öfverdrifvet. Om ni, såsom jag förmodar, bor i öfre stadenn, sade han vid afskedet, så gjorde vi väl i att flytta med edra saker ned till stranden; ty om vinden kastar sig, kunna vi i hvarje ögonblick afsegla, och jag skall då låta hemta er i båten. Håll er derför beredd.n . Som min längtan att slippa undan den qväfvande hettan i San Blas . och dess myriader myggor var stor, dröjde jag icke en timma att följa kaptenens råd. Jag inqvarterade mig i en af de täcka hambusbyddorna, Som synas ofvanifrån staden; min tyvärr skulle Jag erfara, att vid den till utseendet så lockande kusten myggorna voro tusen gånger talrikare och så mycket girigare, ju färre offer de hade att pina. Efter tre mamterfulla dagars väntan erhöll jag ändtligen en morgon ett bud, att hålla mig beredd, då båten skulle hemta mig på eftermiddagen. På utsatt tid lade också en irog till,, några steg från min bambushydda. Jå fartyget bestod blott af en urholkad trädtam, så var färden derpå till skeppet icke tan fara. Den minsta våg, den ringaste okickliga rörelse kunde lätt bringa ett sådant