Aftonbladet – 19 oktober 1848, sida 3

cg al skattelörenklingsfragan lagga mem. 4 ooIiK Lill handlingarne.n si Samma beslut fattades i afseende på utl. N:risln 538 och 339. De vid riksdagens slut öflige talen från talman-ldr nens sida skulle i dag justeras, men talet till H.ltä M. Konungen begärdes efter uppläsandes på bor-lsjj det, och beslöts att i enskild sammankomst öfver-lfö lägga härom. ——— SOONER EEE Hr boktryckeren och riddaren C. Deleen har enträget anbållit att få i Aftonbladet införd nedanstående artikel, hvilket red. icke ansettla sig böra förvägra, ehuru viicke fullkomligt förJaf stå egentliga syftningen och uppsatsen. st NÅGOT ATT TÄNKA PÅ för det högvördiga Presteståndet och dess högvördigste Talman. be I detta upptäckternes och uppfinningarnes tide-lla hvarf, då vår gamle Necken, eller Agir, Grekernes lor Poseidon och Romarnes Neptunus, som alltid bott!pc ji rez-de-chaussn af vår jord, fått sig en kaimalli eller namne på himlahvalfvet — då man försätter !h berg med bomull och är på vippen att göra dunder te och blixt af de subtila solstrålarne — då Europas yi flesta troner, som ansetts så okullrunkeliga, inom sex veckor nästan fallit i ruiner — då otaliga saer ker, den ena mera förvånande än den andra, till-ld draga sig i den krassa naturverlden, skall det äfven lve bråkas och forskas starkt i andans verld. Ett hem-k, ligt utskott af profeter, nb. af den sorten som löpa, Isa utan att Herren sänder dem, sägas hafva i flockst och farnöte sammanrotat sig att bestorma sjelfva himlen, och nästan vilja tvinga den Allrahögste attlo abdikera; också ser det ut som någre af dem fått I ingqvartering af den Gardarenska legionen. Ett löst rykte, för hvars sanning, ja, ens sannole likhet vi icke ingå i ringaste ansvar, smyger omIfö kring, att en blow och bar läsare, en hyperborå, Itr skall hafva upptäckt klaven till Daniels 9 kap. och lic 99 vers. Han lär påstå sig i tre svenska bibel-la( upplagor, hittills prisade såsom ett non plus ultra lfö af mensklig lärdom och en afgrund af österländsk linguistik, hafva funnit rätt på den förödelsenslsc styggelse, profeten omtalar. Denne oansenlige ochlg i den lärda verlden alldeles okände lekman skalllp finna sig mycket uppbyggd af att läsa Bibeln, menlic skall till sin grämelse hafva funnit nämnde uppla-lef gor vara ett offer för det rysligas:e helgerån. Hanlgi säges påstå, att det ej allenast skall på flera stäl-p len saknas vigtiga ord i verserna, utan, otroligt! ri flera verser alldeles förbigångne. Dn Men ohyggligast finner han det rån, som är be-laq. gånget emot hela kristenheten i följande fritt och!k opåtaldt utöfvade illbragd. I flera sekler hafvalm millioners millioner fromma kristna funnit ett sälil kert stöd för deras saliggörande tro i Essie 7: 47.ld Det innerliga förtroende de haft till profetian der, a och hvaraf deras öfvertygelse njutit så många him-!p melska ögonblick, undanryckes dem nu, och den jungfru, den moder de der trott sig finna till den p inkarnerade Gud de tillbedja, är belt simpelt för Ip sta odalisken hos den sämste af Israels konungar.l1; O, j väktare på Zions murar! Finnes då ingenb actor publicus, eller någon annan kristen, som ex nobili officio vill lära denna ebrei-ka linguist ka-lg tekesen? Skola de bästa protestantiska bibelöfversättningar, ja sjelfva engeln Gabriel (Mawth. 4: 22, 23) stå såsom lögnare inför en svensk professor, prost och kyrkoherde? Det är annars märkvärdigt att se huru det heliga Ordet behandlas af presterne. Profbibeln af år 47992 t. ex. låter korpar få vara korpar öfver allt i Bibeln; men när det blef fråga om att sätta Guds underverk på indragningsstat, i spisbållningen för Elias, då måste korparne få förbättring på karakteren, och erhålla namn, heder och värdighet af skålknallar eller bokhandlare. — Det skulle öfvergå till bädelse, om man ville framställa de lärde klerkernes talang att kränka och frånröfva en kristen hans t:o på Guds allmakt. Man såg i jurnalen för några år sedan en exegetisk komminister förklara Christi underverk för ett taskspeleri; båda konsistorierna i Stockholm tego; men helgerånaren bestraffades af S. Ödmann — nu är Odmann död, och J. O. Wallin äfven. Mera med det första. Ett rykte smyger omkring, att Berzelius redan li fått sin efterträdare i svenska akademien; men li gissa hvem? Jo, H. G. Lindgren, professor, prostle och kyrkoherde i Tierp. Motiverne dertill skola bland andra vara: hans Linguistiska storhet i ebrei-skan, bvarom man pyligea i Aftonbladet sett i; att han skyr iogenting, utan söker att på sammal. gång tillintetgöra både gamla och nya testamentet.l Men hvad som ytterligare lär gjort honom värdl att bli ledamot i Areopagen för svenska snillet och smaken, är hans snart sagdt öfverdrifna månhet om svenska språket. Leopold kände alltid äckel och vämjelse vid det annars så naturliga och vackra ordet modersmjölk. Men vår JM 5 plågas af vida större abdominalsvaghet, för att icke misstro någon ohbyggligare krämpa. I vår kyrkobibel förekomma bos profeten Esaiah nära femtio gånger orden Frälsare, Förlossare eller Återlösare, Salig och Salighel. Dessa ord hafva ännu alarig missprydt någon Christen bibel; men likväl har professorn, förmodligen såsom pur linguist, med florsikt så scrupulöst ur sin öfversättning bortsållat alla dessa ord, att icke ett enda af dem står der att finna. Man bar väl sett en latinsk bok kallad: Nugevenales, som bland annat innehåller ett gyckel med titel: Pugna porcorum per Publium Poreium poötam, der hvart enda ord begynnes med p, och flere franska författare hafva mördat tiden med att skrifva lärga rimorier, der en iss bokstaf med flit varit utesluten. Detta väcker likväl ingen harm, och kan således ursäktas. — Men till hvad sannskyldigt gagn är det, att en christen prest får så sorgfälljgt ur Herrens eget heliga ord bortplocka de uttryck, som för det förda christliga sisnet i så många sekler varit så ljufva att höra, och som ännu vid sotsängen med sina himmelska toner tofva och försäkra om evigt lif och salighet? — Ar det väl möjligt att en theologie doktorshatt ligger i kaleidoskopet ? .) Det vore intressant att veta buru kyrkobibeln i Tierp ser ut, sedav Esaiah blifvit så ogudaktigt behandlad. En riksdagsman af den ärliga och gudfruktiga allmogen ifrån den trakten skulle kanske sanningsenligt kurna intyga, om ej de ofvanvämnda urgamla orden blifvit utbytta mot några betydelselösa och vacklande, då t. ex. återlösare tolkas med fem olika ord, likaså ordet salighet; och tilllika om 4 från predikstolen och vid de så kallade socknebuden, den nådehungriga och kanske tviflande själen aldrig hugnas med att höra ett hugsvalande ord om sin Guddomliga Alerlösare och sin eviga salighet. Rille m-— nm PM -— Fr mA vs ÖV PD ee ET Br ND ETTA KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRÄDENA DEN 48 OCH 19 MARS. (Forts. fr. J4 216.)