Aftonbladet – 19 oktober 1848, sida 2

ICHLI al StaälSTdUHbadlutlllvRSN UCIDLaUtD. OM DE POLITISKA SVÅRIGHETERNA I TYSKLAND. En i Berlin utkommande tidning, National Zeitung, innehåller under titeln: Den sednaste krisen, några politiska betraktelser öfver de nuvarande svårigheterna för ett konstitutionelt system, hvilka förekommit oss så träffande, att vi här återgifva dem: De svårigheter, hvarutur vi nyss utgått, bade uppenbarligen sin orsak i det provisoriska tillstånd, hvari vi befinna oss. Den konstitutionella staten är ännu icke färdig, och likväl skall allt tillgå efter den konstitutionella statens former. De särskilda statsmakterzas befogenhet är ännu icke till sina gränsor bestämd, och likväl äro de särskilda makterna i sina funktioner. Man nödgas förfara endast efter de allmänna föreställningarne och grundsatserna i en konstitutionel stat; men just dessa föreställningar och grundsatser blifva från de olika sidornva ganska olika uppfattade. Vid hvarje vigtig fråga återföres man, liksom vid den Steinska motionen (angående armåen), till diskussion om de konstitutionella makternas maktfullkomlighet; och äfven inom nationalförsamlingen kan detta föremål för debatterna icke uttömmas, utan alt på förband ingripa i konstitutionens grundläggning. Likväl bilda alla sådana omröstningar precedentia, som uttrycka kärnan af vår blifvande statsförfattning, efter hvilken stadganderna om statsmakternas begränsning skall lärmpas. Deraf spännvingen , jäsningen, passionen, som varit allmän äfven bos de mest motsatta partier vid förhandlingarne om dagens frågor. Hvarje gång kämpas en strid mellan kronan och folket i nationalförsamlingen, klubbarne, tidningarne och gathörnen. Ju oftare dessa fall förnyas, så mycket större blifver svalget mellan de särskilda statsmakterna, och så mycket bjertare skola krona och regering å ena sidan, nationalförsamlingen och folket å den andra, stå fram emot hvarandra. Nu hor likväl det aldrig medfört lycka för en konstitutionel regering, om dess särskilda organer äro inbegripna 1 strid med hvarandra. Den konstitutionella staten bör nemligen göra hvarje splittrivpg mellan kronan och folket omöjlig. Väl kunna ögonblickliga skiljaktigbeter, ja oenigheter uppstå emellan regeringen och nationallörsamlingen; det kan uppstå tvifvel, om majoriteten af nationalförsamlingen uttrycker folkets behof och önskningar, men då löser en appel till folket denna oenighet, deita wvifvel. Ja, vi medgifva till och med, att kronvans veto bör kunna motsätta den genom ombuden framställda folkviljan ett uppskof, om anledningar göra sig gällande att besluten icke kunna utföras eller icke äro tidsenliga. Men den konstitutionella staten har ingen mening, om icke dess lagar utgå från folkets vilja och ändras efter folkets öfvertygelse. Kronan kan aldrig intaga en vackrare ställning och icke tillvinna sig större anseende, än om den gör sig sjelf till ett uttryck af folkviljan och folkets öfvertygelse, samt oangriplig och obefläckad af partiernas passioner vinner i sennt majestät, hvad som fråntages den uti en — alltid osäker — egenmäktighet. Icke motvigten af de särskilda statsmakterna i den konstitutionella staten, utan deras enighet, vid afskiljandet af befogenheterna, grundar varaktiga förhållanden. Vid hvarje delning af suveräniteten skall, vid afgörandet af alla vigtigare angelägenheter, hvarje statsmakt söka rycka till sig så mycket makt som möjligt; intrigernas, bestickningens, smickrets, korruptionens och det öppna våldets vägar skola korsa statslifvets lugna och raka väg. a Vi hoppas, att utur kronans förening med nationalförsamlingen en statsförfattning skall framgå, som undviker denna, förr eller scednare till omstörtning ledande, olägenhet af en skenbart konstitutionel monarki. Den representativa statsförfattningen måste vara en sanning, om den vill motse bestånd. Vi önske, att den sista tidens virr-varr måtte bafva förskaffat dessa den demokratiskt-konstitutionella monarkiens principer erkännande från alla håll; faran var stor nog för att lemna efter sig en stor verkan, ä oo 0 Inbördes kriget visade sig stå för dörren. En krigshär rundt om Berlin tycktes ämnad att understödja de resktionära försöken; en jäsning rådde på det mest motsatta vis i sta. den och i landet; betänkliga plakater syntes i mrs. mA macclanarada vttrandan carm SL.