Aftonbladet – 18 oktober 1848, sida 2

i avledning af den kommenderande generalens, baron Wedels närvaro, inträffade den olyckshändelsen, att en kanon blef affyrad innan den var fullständigt laddad. Den bärmed sysselsatte artilleristen blef svårt sårad och förlorade venstra armen. — Kapten Besseren, som räddat en del af besättningen å en Finsk brigg, bar af Ryska Kejsaren erhållit en silfver medalj med omskrift: För bergning af förolyckade, att bäras om halsen i S:t Anneordens band. — a -—H — Läsaren har utan tvifvel redan af gårdagens Aftonblad inbemtat den slutliga upplösning, hvaruti den stora principfrågan om sältet att slita tvister emellan riksstånden vid våra riksdagar, och i sammanhang dermed den så mycket omtalta skatteförenklingsfrågan stadvat genom utgången af välloflige borgareståndets öfverläggning på förmiddagen. På samma gång som man är skyldig att göra rättvisa åt bemödanderna hos de nio ledamöter, hvilka, genom yrkande af återremiss å statsutskottets betänkande N:o 3534, ville göra det sista ännu återstående försöket att åstadkomma lydnad för grundlagens bud, på samma gång kan enhvar, som väntade sig att få se en konseqvent uthållighet i försvaret för formernas helgd äfven från -majoritetens sida, icke undgå alt stadna vid det iotrycket, att resultatet i stället blef hvad man kallar ett komplett fiasco, och at detta tillfälle lemnar ett nytt bevis, att energisk ihärdighet och sammanhållning icke äro bland de egenskaper, som man företrädesvis får söka bos vår nation, der icke egna eller korporationsintressen äro i fråga. Vi yttra detta utan afsigt att på något sält minska den högaktning, hvartill borgareståndet är berättigadt för sitt uppförande i många sudra fall under denna riksdag; men det händer den bästa att någongång vara svag, och det är omöjligt att tillbakahålla. det omdömet, att detta bär inträffat i bög grad. Vi våga nästan med visshet tro, alt om ståndet vid detta tillfälle haft ibland sig sin gamla stolpe hr Petre, så bade utgången blifvit annorlunda, och man kan till och med sätta i fråga, om det icke hade gått bättre än nu med beslutet, i fall majoritetens ledamöter hade skickat sina fruar i sitt ställe. En och annan skall kanske finna detta omdöme öfverdrifvet eller mindre grannlaga ; men hvad innebär i sjelfva verket det fattadesber slutet? Jo, att ståndet i orden puttrar litet om grundlagens åsidosättande från Adelns och Presternas sida, men likväl böjer sig för deras vilja utan att gå den lagliga vägen till slut. Man begriper lätt, att de privilegierade ståndens majoriteter ingenting bättre önska, än att lör det billiga priset af en reservation, som leder till ingenting, sålunda erhålla allt hvad de eftersträlvat : ett prejudikat, som gör dem för framtiden till herrar, icke blott inom den nuvarande representationen, så länge, den räcker, utan äfven till en viss grad öfver regeringen, och som ger dem en ökad anlednidg att anstränga alla sina krafter till. motstånd emot all reform i detta representationssätt. Det moraliska inflytsndet af det sätt, hvarpå de stora frågorna sålunda afslutats, är, enligt. vår tanka, i detta hänseende större än man kanske ser i första ögonblicket, och ingalunda ullfredsställande, i jemförelse med den vinsten att riksdagen några dagar förr kan! slutas, och Helsinge regemente hemförlofvas. At redogörelsen i Aftonbladet för gårdagens plenum, eburu den är blott fragmentarisk, finner man att invändningen emot återremiss af Statsutskottets memorial hufvudsakligen stödde sig på den förmoden, att denna återremiss skulle tjena till ingenting; emedan 49 ledamöter emot 47 i Statsutskottet förra gången hade opponerat sig mot förstärkt utskotts sammankallande, på det sält som i 69 Regeringsformen och 30 S Riksdagsordningen föreskrifves; bvarvid hr Kock från Malmö hade den frimodigbeten att uppstiga och förklara, att ban varit en af de 49. I vår tanka åter låg svagheten just deri, att man antog förbållans det ovilkorligen skola blifva detsamma efter en återremiss, Det hade alltid återstått att se, buruvida icke två ledamöter af de-49 i utskottet hade kunnat förmås att träda på grundlagens sida, då utskottet i hufvudsaken delade den tankan, att ämnet hade sammanhang .med statens reglerandeloch hela tiden förut behandlat frågan enligt denna åsigt: .. Mani kan icke lemna ur sigte, att hela saken-otvifvelaktigt hade kommit i en ny och ganska begrundansvärd ställning, om borgsreståndet icke hade. fallit: andan och i resultatet ödmjukat sig. för-det, ståndets egen tanka grundlagen kränkande bandlingssätt, som förekommit från adelns och presternas sida.. Det vore välvt: exevicke för mycket att antaga, det br Köck själf, — som visserligen vid åtskilliga tillfällen. under denna riksdag något koketterst med att gå balfva su gen. emellan, mötsatia åsigter, men, som mikväl ; ären man med godt hufvud och aktningsvärd. : karakter, såmt dessutom ansett votering i förs