Aftonbladet – 18 oktober 1848, sida 2

l1O0r alt Stuola Ill DOCK Har, all 203,VUv man kejserliga trupper från Mähren inbrutit i Oberungern; att de i Steiermark: värfvade, till Italien bestämda frivilliga afgått från Grätz, för att förena sig med Kroaterria, samt slutligen att i grannskapet af staden Komorn, som af Kroaterna blifvit till större delen uppbränd, bildat sig ett läger af 40,000 Mährare, Slovaker och Kroster, hvilka jemte ännu en annan Kroat kår, under pater Hurbans befäl, äro färdiga att ställa sig under Jellachichs fanor, och redan börjat sina operationer i öfre Un: gern: så inses lätt, att en djupare plan och en mäktigare driffjeder, än blotta panslavismens id, ligger till grund för Jellachichs operationer, och att en verkligen kolossal truppmassa till frihetens förtryck är koncentrerad i deo österrikiska hufvudstadens grannskap. Atertaga vi nu tråden af händelsernas gång i Wien, så finna vi att den kommenderaiide generalen i Wien, grefve Auersperg, sammandragit sina trupper i förstaden Renneveg, vid Belvedere. Msn hyste farbåga att generalen ämnade derifrån bombardera staden. Uti det manifest, som kejsaren vid sin afresa från Schönbrunn lät tillställa finansministern Kraus, upplyses att H. K. M. hade för afsigt att sända sin förtryckta hufvudstad hjelp, samt att han boppades det fribetens vänner skulle ställa sig under H. K. M:ts — d. v. s. kamarillans — fana. Afven häruti igenfinnes afsigten och hoppet att med vapenmakt betvinga revolutionen. Det gäller alltså för demokraterna en strid om att vara eller icke vara och sannolikt kommer ännu mycket blod att flyta. Hvilketdera portiet, Oktober-revolutionens män eller den svartgula ligan (reaktionen, med kamarillan i spetsen) skall gå segrande ur denna strid, synes ännu vara temligen problematiskt. Enligt sista underrättelsen från Wien bade all strid upphört. Barrikaderna voro starkt befästade och alla stadens portar slutna, samt satta i försvarsskick. Trots vår seger,, heter det, stå vi på en vulkan. Nu gäller det bevisa om vi äro värdiga friheteh, genom att försvara hvad wi tillkämpatoss. Folket vill ei republik — derom lemnar revolutionen den 6 ett talande bevis — men det vill: en ärlig, uppriktig regering och ingen kamarilla; Fölkets sinnesstämning är exempellöst beslutsam Man bereder sig allmänt derpå, alt striden på nytt måste utbryta, och att Wienarn antingen skall segra eller dö, om man fortsätter det eländiga spelet med tomma löften. Nationalgardet är lifvadt af en beundransvärd enighet och utvecklar stor energi och omtanka. Kejsarens afresa medförde ej samma modfällda sinnesstämning som den 48 Maj. Folket sätter nu sitt hela förtroende till riksdagen och hop pas det bästa af densamma. Den permanenta kommissionen har kallat till sitt biträde åtskilliga militäriskt bildade personer. Grefve Auersperg, uppmanad att förklara. :sig öfver anledningen till sina militäriska manövrer i Belvedere, försäkrar: att militären ej hade någon fiendtlig afsigt; och blott hölle sig i beredskap för alt bilägga möjligen mellan studenterna och nationalgardet uppkommande konflikter. (Ofverflödig omsorg!) För öfrigt skulle militären svart inrycka i sina qvarter.r (I förbigående bör: anmärkas, att Belvedere just är den punkt, som af furst Windisch-Grätz blifvit tagen i ögonsigte såsom den tjenligaste för ett bombardmang : emot staden.) : Men vid en! blifvande strid skall man ej finna Wien försvarslöst. Tyghusets rika förråder af artilleri, krut, kulor, gevär och sablar. har. försett oss tillräckligt med vapen. Landtfolket strömmar i stora bopar till hufvudstaden; hela landet är i fall insurrektion. Det är troligt, att Jellachich i förening med de steyermarkska regel menterna rycker emot Wien. Ett fruktansvärdt slag kommer då att stå i närbeten af vår stad: en strid, afgörande för vår frihet och buset Habsburg., — Uti en proklamation från det permanenta utskottet heter det: Osterrikes tolk! Riksdagen har beslutat att göra allt som står i dess makt — gören j sammaledes! Vi äro allt genom eder, vi vilja vara allt för eder! Det är i dag söndag (den 8), och wienarn vill förströ sig efter slutadt arbete. . Gatornal hvimla af fredliga åskådare. Vakteldar: brinna på gatorna; arbetare och studenter hålla vakt vid barrikaderna; muntra sånger uppstämmas; man ämnar. ej bortiaga dessa . otaliga stenfästningar förr än man: ken: vara trygg för anfall. Uti utskottets aftonsession den 8 förklarade ministern Hornborstl, att han. ansåg det vara sin pligt att öppet och ärligt tillstå, att ban il detta fruktansvärdt vigtiga ögonblick ej vore vuxen sitt ansvarsfulla embete, och derföre nedlade detsamma i: kammarens händer. Jonak yrkade att ministern måtte bibehålla sin befattnibg, emedan han hade folkets förtroende; kammaren ropade bifall härtill, Grefve Auersperg höll den 7 en konferens med sina stabsofficerare, hvarvid han förklaradel att ban underkastade sig ministerens beslut. Flera generater förklarade. att de, -om detta skedde, och den kränkta vapenäran ej blefve räddad, icke mera ville draga värjan. NWienarne svara härtill: Ganska bra! Det önska äfven:vi Blott: ej;för rundeliga. pensioner! Bland dem som5fallit isstriden, är skalden Kaiser; blånd illa sårade: Titteratörerne Frankl och Willi Beck (bror. till den berömde skalden,i Berlin) och Frans Turovaszz Den-somt sågnr; heter det, huru en liten bop af akäde: miska: legionen ;stormade löst mot en hel bataljon militär; den som: såg huru 410 ä 42 natiopalgardister, midt uiider karteschregnet, med 1 a ET JIA a V 1 FE TS Fn