Aftonbladet – 17 oktober 1848, sida 2

enn Jag tror på Gud och mensklighet, på ett evigt framskridande och på försoning för ep på kärlek blottad lefnad, sådan som min. Jag tror på försoning genom den gudomliga kärlekens käft, af hvilken vi äre och hafve vår varelsen. Celeste stred flera år i Rio Grande och slutade sitt manliga lif i en af do sista bateljerna 4843 genom hvilka det Brasilianska väldet för eo tid hämmade vår tidsålders fribetssanda i den provinsen, till alla de affårsmäns stora glädje, som spekulera på oxhudar och talg. Celeste föll med svärdet i hand, i spetsen för en kavallerikår, som han anförde, och hars sista ord voro det glada utropet: För Gud och mensklighet! V:aket af skonerten Mazzini blef, efter den förut beskrifna bataljen, fördt i triumf till Rio Janeiro, der många bland bafvets söner från skilda bamnar sågo det och mänga bland Tialiens söner helsade det med trefaldt hurra och det jublande utropet: Lefve Mazzini! Lefve det unga Italien! Lefve Menskligheten ! Herr Thomson köpte som en kuriositet akterplankan till kaptenens på Mazzini båt, med inskriften : Ora e semprer ). ) Nu är alltid, eller vÖgorblicket är alltid inne, eller Tid finnes alltid k a ofsanstävnde tre itelienska ord beteckna. Fin hvilke: dera af dessa fmenicgsr som det mystiska valspråket in nefatiar, eler om det innebör någondera af dem, ) erkönner öfvors. sin oförmiga et bestämma. SLUT. senta ee — ÖOnrRDLEK. Madame de Staöl var, som beI kant är, icke vacker och hade i synnerhet stora händer och fötter. En gång inkom kon på en maskerad k. stymerad som gudinnan Juao. Hon blef strax tilltalad af en arnan mask, som sade: jag. känner er, vackra mask; Pl ä; onessas de Staöl. I Men, mon Dicu! utbrast Cosrinnas berömda I rförfattarinna; hur är det möjligt at pi genast kan känna igen mig? — Jo, det skall jag säge, svarade; masken. Man igent inner gudisnan på hennos.pies tdestal (pied de Staöl — Staäls fot). t MM ww Je av