Aftonbladet – 14 oktober 1848, sida 2

VV a Det är hani bekräftade Dolores. Kapten på Astrala är en finne, en f. d. ryck sjöofficer.n En fiane? kepten Hinranvgo? en f. d. rysk. sjöofficer ? frågade keptenen, grundande. ÅÄr icke hans namn Ormar: Otafur Einango? Jon, återtog Dolores; ni känner honom ? Jag känner en rysk sjöofäcer med det namnet, hvilken såsom ei republikan blifvit dömd till Siberien för bögmålsbrott. Det är densamme! fortsatte Do!ores. Han gick som passagerare med en af mina vänner kapten Allan, på briggen Ivanhoe från London till Bahia för några år seden. Jog var då några veckor i hans sällskap. Det är en intagande man, en sträng republizan.n pDet är han! instämde Dolores, allt lyckligare och gladare öfver sina vänners annalkande och kapten Whites tillfälliga bekantskap med hennes beskyddare. Sedan hon länge tänkt på sn ställning och den fara, som hotäde henne, hade Dolores, redan under första dagarna af resan, fattat det beslutet, att, i fall så behöfdes, förtro kaptenen sin belägenhet, emedan hon i hozom hade funnit en verklig sjöman. E.nedlertid hade hon hitintills icke baft någon anledning att begära kans beskydd. Polisen eller styrelsen hade ju icke vägrat henne en bostad på Brasiliens jord, för att ej utleverera henne — det stred mot konstitutionen — men att den måtte kunna svara den allierade qvasi-konsiitutioneila styrelsen i. den :argentioska republiken, att hon icke var der. Endast det så kallade kabinettssystemet, enligt hvilket en styrelse afsluter under hand, som en diplomatisk hemlighet, en och annan affär, kunde i sådant fall sätta någons personliga säkerhet i fara, som hade anspråk på legarnes skydd. Men just i denna karskterslösa svaghet, hvarmed lagarra gäckas i allt, som stöder den despotiska principen , men gerna tillämpas vid allt, som hämmer friheteus princip, ligger ett sådant systems föraktlighet — uselheten hos en styrelses, som har hvsark:n moi eller kraft att vidhålla en princip, så enart don framträder i sin fulla vidd. Denna slapphet eller feghet räcker hvarje despot handen; men söker meskera sin brist på karakter inför folket, som handlade hon liberalt. Denna tvedrägt, som få ofta nedsätter den konstitutlonella monarken, fyller. vår karakterslösa tids historia med motsägelser och eländen likasom den fyller fängelserna i fr!a länder med landsflyktiga, samt jagar offren för sin svaghet uti bödelns händer, genom-att stöta dem ifrån sig. I sådana fall är det ingalunda personen, som förföljes — det är frihetens och mensklighetens princip, som, af absolutismen dömd till .döden, måste utrotas; och icke destomindre icke låter sig utrotås, så länge något gudomligt finnes hos menniskanp. I sådana förföljelser 40 vi i de styrandes sold de blinda