Aftonbladet – 12 oktober 1848, sida 2

förut icke kunnat drömmä. En talrik stridfärdig armå står plötsligt till riksföreståndarens disposition: en fördel, som blotta hyllningen aldrig kunnat skänka honom, :De ytterligt uppskrämda sydtyska regeringarna, för svaga att på egen hand bekämpa befolkningens uppretade sinnesstämning, hafva vändt sig till Frankfurt för att, förmedelst biträde af ndra förbundsstaters trupper, kunna undertrycka revolutionen. Aprildagarnes skådespel (Heckerska resningen och dess följder) upprepas nu blott med den skillnad, att det denna gånger är den nya centralmakten, i stället för der gamla tyska förbundsdagen, hvarifrån anordningarna utgå. Den nye definitive inrikes riksministern vSchmerling begagnar sig på ett klokt och skickli t sätt af denna lyckliga tillfällighet. Han har icke blott sändt rikstrupper, bvaribland frankfurterkontiogenten, till de i gäsning: eller full insurrektion varande provinserne, utan: ban har äfven för de upproriska distrikten utnämnt en rikskommissarie. Antecedentia tilb sådana utnämningar erbjuda de preussiska furstendömnna Lauenburg och Slesvig-Holsiein.. Rikskommissarivrs tillsättande i alla delar af Tyskland, samt afsändandet af de norra staternas trupper, såsom rikstrupper, till de södra staterna, och tvertom, äro utan tvifvel gan— ska verksamma medel att gifva större vigt åt enhetsstyrelsen, och att äfven inlörlifva mili-tären med enhetsoch centralisationsprinci pen. Vi hafva således måhända Struves bemödsnden: att tacka — icke för en odelbar republikpy. men för en koncentrersd förbundsstat. Allt närmare anrycker nu den maktpåliggande frågan: huru förbundsförfattningen skall definitift uppgöras, och dervid är det naturligtvis af allrastörsta vigt att taga erfarenheter till råds. Om de enskilda staterna fått på förband vänja sig, att låta sina trupper, såsom rikstrupper, agera på riksstyrelsens befallning; om tanken på egen vanmakt gjort sig hos den gällande; om redan embetsmannaverksamhet blifvit inrymd åt riksembetsmän i deras distrikter; om bristen på en enhetsrepresentation, med afseende på förhållandet till andra makter, dagligen gör sig allt mera kännbar; om en riksförfattning och en riksrätt, i anseende till för-öfvade attentater mot nationalförsamlingen, blifver en oafvislig nödvändighet: då är det icke mer ett blott yrkande, icke mer marsdagarnaslängtan, utan det är behofven och erfarenheten, som skola gilva vigt och styrka åt riksmakten. Såsom sakerna nu gestaltat sig, ligger: någon fruktan för Tysklands framtid icke uti en för stor makt hos riksstyrelsen, utan tvertom uti en svag centralmakt, och ur denna synpunkt ägde den sista demokratiska invsurrektionen i Badiska Oberlandet en för Tysk lands enhetssträfvande fördelaktig sida. Men som hufvudsakligen preussiska trupper uppträdt för riksstyrelsen och kraftigt understödet densamma, så väl i Frankfurt som i Oberlan-det, så blifver det för Preussen mnästan en o— möjlighet att, i anseende till frankfurterregeringen, bibehålla den slags sjelfständighet, somr utgör preussiskhetens lösen för dagen; och det skall, i motsats till det preussiska isoleringssträfvandet, se sig af häadelsernas ström forceradt till en verksam inblandning i deu stora enhetsstatens gemensamma förhållanden. Hafva dess trupper medverkat till den tyska enhetens upprätthållande (ty ett sönderfallande af enheten hade varit följden af insurrektionens seger), så måste det äfven blifva en anhängare af denna enhet. Det är derföre icke utan be tydelse, att den preussiska representanten Keller blifvit utnämnd till rikskommissarie för det sydvestliga distriktet. Visserligen har denna sändning af främemande trupper till Baden äfven sin skuggsida. Skola nu enskilda stater och icke blott riksprovinser fortfarande existera, så är den första rättighet man måste inrymma dem : att efter behag konstituera sina egna författningar och sedan dervid göra de förändringar, hvar till de finna sig befogade.. Der, hvarest suveräniteten upphälfves uti tulloch beskattningsfrågor; i jernbans-, flodoch vägbyggnads-administration; i värings-, religionsoch undervisningsfrågor; i militäriskt hänseende; i för hållandet till utlandet etc.: der förblifver den inre författningen den ytterst vigtiga bufvudpunkt, hvarpå suveränitetens lifhank bänger, Skall den nu icke upphäfvas, äfven med. afseende på denna vitalpunkt, hvarigenom staten förvandlas uti en provins, så kan ej centralstyrelsen genom maktspråk upprätthålla der bestående statsformen, såsom den enda tillåtna, utan måste tillåta, att en monarki förvandlar sig till en republik; den måste, i konseqvens härmed, utan skonsmål öfverlemna åt sitt falk den thron, som ej uppbäres af folkförtroendets: orubbliga grundval, utan blott genom yttre tvång och med främmande bjelp förmår hålla sig uppe. Kamrarpe, såsom folkets representanter, skola här uttala ett afgörande votum, och af deras begäran bör afsändandet af riksfrumnman. sä ot AA Moan mmnnA stor