Ni står i stor gunst hos sennora Isabella? Gör ni icke det, mr Thkomson?, frågade spionen i en mycket förtrolig ton. Hos miss Fanny, såsom vi kalla henne? Visserligen, så vidt jag vet — visserligen. Jag uppskjuter att förklara mig, tills vi äro i Santa Csatbarina, men har aldrig tviflat om ett godt resultat. Jag har ännu aldrig fått korgen, herr baron, och i detta fall fruktar jag det minst. Efter hvad jag hört af miss Susanna, bar ni föga orsak att frukta ett aslag.n År det sannt? ropade den gamle enklingen mycket glad; vär det sannt? Har miss Susanna på långt håll kunnat utröna, huru min sennora Isabelias bjerta är beskaffadt; om det är hårdt eller medgörligt ?o Medgörligt, ganska medgörligt!s svarade den andre betydelsefullt. Men hvad jag nu säger er, herr Thomson, miste äfven förblifva oss emellan — ni förstår? Förtroende föder förtroendev, säger konungen af Sachsen till sitt folk, och jag har samma rätt till tystlåtenbet å er sida, som ni å min, och mer än konungen af Sachsen har till sitt folks förtroende.n Jag förstår — jag förstår! svarade den gamle enpklingen, mycket snabbt och otåligt; mi:s Susenna har alltså utrönt? U:rönt och funnit hvad som var att vänta. Sennora Isabella är fest, alldeles fast, och afvaktar endast en förklariog. Men om ni låter märka, herr Thomson, att jag blott med en Nick förrådt denna hemlighet för er, då skulle naturligtvis hela företaget misslyckas!. Hela före ta get miss lyckas? mumlade herr Thomson för sig sjel!, guppande i ett ergelstt traf vid hverje stafeo!se. Ni menar då, att det ännu kan misslyckes? frågade ban, då bästen åter hade säktat Big. Det ör naturligt. Ni bar för mycken erfarenhet fom mör, at icto märka denna kritiska ställning. Till och med miss Susanna får icke veta, att jag vexlat ett ord med er i denna sak. För ingen dell Hon vill icke lita blifva röjdt att bon vet ens hvem Dolores är; hon vil: :eke låta det thärkas; att hon enar hvad som dö!jer sig bakom Isabella — ni förstår ? Jeg förstår er, hr baron, och lofvar att hålla tungan; jag ger er min hand derpå., Han räckte den blfvande svågern sin bind. Båda befunno sig redan på Ajudagatan, och afbröto, störla af stadens buller, det vigtiga semtaet, —AK