Ått de gjort det till en viss grad, betviflar ja; ingalundav, genmälde baronen. Man måste var så blind som en mullvad eller så inskränkt som många män, hvilka anse sig sjelfva för fullkomlige och icke frukta några rivaler, för att icke märka det. Tror ni verkligen, att berr Closting icke märker denna förbindelse? eller att han väl märker, men låtsar sig icke märka den, emedan den är den oskyldigaste, som någonsin kan existera ?, Herr Closting, så vidt jag känner honom, är en egoist, svarade baronen, och tog en hustru för sin husbållning, medan han behöfde en sådan. Men till och med om man medgifver, att han märker en inbördes sy.npathi mellan sin hustru och den unge mannen, hvarföre skulle han bekymra sig om en qvinnas hjerta, så länge hon tjenar bonom i det, för hvilket han tog henne. En egoist känner ingen svartsjuka, emedan han icke känner någon kärlek.p Fransmannen skrattar visserligen åt en sådan Amour dun jeune Anglais, svarade herr Thomson, boch fioner det obegripligt, att vi i sådana fall respektera sociala förhållanden, så länge som de icke äro upplösta å båda sidor och i det hela inga sociala band längre egzga rum. Emellertid skulle hvarje fransman högakta eo uog men lik Robert i en sådan ställning.o Och ömka honom, så länge han icke vunnit sitt mål! tillade baronen leende. Affären vid berr Daiiys återkomst, besigtningen af diamanten, huset Rossbräcks anspråk på herr Ciosting och hundra andra omständigheter gifva mig anledning att förmoda, att den olyckliga hustrun gjorde bättre i att skilja sig i deg än i morgon från en man, som. .. Icke dessmindre är en dugtig karl cch förstår som affårsman att sörja för sin familj. Och mera fordrar aldrig verlden, eller en hustru., Det är väl sannt, och om hvarje hustru skulle vilja skiljas från en man, som har ett dåligt namn, så skulle advokater och notarier få fullt upp att göra med äktenskapsskillnader. . Ni har ännu icke haft tillfälle att fråga Robert tysthet, hur långt han har kommit i sin plan? N:j! Mon jag skall denna afton rida förbi och ippgöra den saken. Han tyckes frukta att råka i enighet med sin far, som meddelat honom visea privat: instruktioner,, hvari han synnerligen yrkar, tt Robert icke skall taga annat än en engelsk qvinpa Ul bustru, men ingen utländska, i något fall. Nu ir mr Walker en besynnerlig man; han har sin pieen, han, som vi alla, och önskar mig åt fanders, lerföre att jag föredragit utländskor., xx: