herrska sig sjelf, och å den andra lemna ur sigte sin väns bsyster,, hvilken med tant Susanna stadnade qvar hos Robert — hvarunder hans ögas stråle kunde nå henne. Ehuru hon länge vetat, att ett sådant blickarnas möte kunde obehindradt ega rum vid hvarjs besök af hennes vän på Bota Fogo, hade emellertid den känslan, att en enda själsyttring af det slaget kunde ske i hennes grannskap, och liksom inom det topografiska området af hennes själs herradöme, någonting obeskrifl!gt plågsamt för henne. Familjen från Bota Fogo lemnade ändtligen Da Gloria, och Gracia befann sig åter ensam med de sjuka; hvarunder hon, såsom alltid, uppehöll sig hos den ene, medan den andre gof. Till själen sysselsatt med Dolores, fortsatte hon läsningen, hvari hon hade blifvit afbruten. De båda fruntimmerna återvände, åtföljda af dr Thorfin, till Bota Fogo; herr Thomson och baronen redo till staden. NI tror då, att vår Robert verkligen vill taga den lilla brasilianskan med sig till Santa Catharina? frågade spionen den gamle enklingen. pHvarföre icke? Men allt det der måste förblifva oss emellan. Jag hoppas att Vär närvarande familjeförbindelse ger mig en rätt alt tala öppet med er i sådana affärer. Behöfver det sågas? frågade den andra i en ton af största förtroligbet. Har jag någonsin gifvit er anledning att betvilla min uppriktighet ? Aldrig, herr baron! Om det varit fallet, skulle viileke hafva kommit i den ställning till hvarandra, hvarl vi nu befinna oss. Jag har således, oss emellan sagdt, längesedan gilvit Robert mitt råd att söka vinna henne; ty att båda förstå hvarandra, att båda äro ursinnigt kära i hvarandra, att de älska hvarandra så högt, Som f82 Ung man och en vacker qvinna någonsin hafva älskat hvarandra, det igger för öppen dager. Ått hon har honom i sina nät, anmärkte baonen, det är så sannt, som att jag sitter här i min adel; det här jag längesedan märkt på Robert, utan tt jag sett dem tillsammans. Men om hon är så ästad vid honom, att bon för hans skull kunde rilja gifva sin misstänksamme man afsked, eller emna honom psans adieu, som fransoserna säga, let är frågan. Många hafva trott sig i besittning uf en qvinna, men till siut icke egt mer sf? henne in en hårlock eller, på sin höjd, ett strumpeband.o Epligt min erfarenhet bedyrar jag emeliertid, utt båda hafva förstått hvarandra,, anmärkte herr Thomson,