Den i dag ankomna utländska post medförde tidningar från Berlin till och med den 7, Hamburg den 6, Paris den 4 och Londou den 3 dennes. FRÅNERIKE. Den 2 Okt. gjordes i mnationalförsamlingen ny interpellation till kons.-pres. angående italienska angelägenheterna. Buviguier uppmanade, under ovanlig stillhet i församlingen, Cavaignac att förklara, om franska regeringen för sin bemedling i de österrikiskt-italienska ange: lägenbeterna ämnade lägga till grund de beryktade Wiener-fördragen af år 4845, Cavaignac svarade obestämdt; erinrade att han förut begärt, att man ej under bemedlingens fortgång skulle yrka att få del af ärendets bebandling; begärde derförej att förs. skulle öfvergå till dagordningen; men yttrade dock, att om han hade ansett 1843 års fördrag böra läggas till grund för bemedlingen, hade hon aldrig erbjudit Frankrikes deltagande deri. Ledru Rollin motsatte sig lifligt, att församlingen skulle anse denna Cavaignacs förklaring tilltyllestgörande. Man kunde ej åtnöja sig med denna lakonism, som öfverskred sjelfva den gamla monarkiska regeringens hemlighetsfullbet. Han uppdrog en icke smickrande målnivg öfver den af Lamartine med rätta benämnda beväpnade diplomatien, och skildrade den misskredit, hvari franska kabinetts-politiken fallit. Läsenn, sade han, de tyska tidningarne och j skolen finna den modlöshet, som vår diplomati kastat öfver Tyskland. Franska republiken understödjer icke de grundsatser, som den proklamerat inför hela verlden; hon uppkallar folken att afkasta sina bojor, men lemnar dem sedan i sticket; hon lofvar, men håller icke (fasligt larm. J viljen alltså krig, ropade en röst från höger). Ledru Rollin fortfor : Nej, vi vilje ej kriget quand meme. Demokratien har ingenting att vinna; men hon kan ej, bör ej tåla, att cabinetten öfverallt sammansvärja sig, och att monarkerna sluta förbund mot folken. Först vill man undertrycka sina egna folk; sedan rycker man mot franska republiken. Vi måste vara på vår vakt. Krig blifver i alla fall slutet; det gäller blott om vi skola vänta till dess man förer det in i vårt eget land, eller om vi skola föra det in i fiendernas, (Larm). Talaren föreslog derföre, att heldre genast afbryta alla anderhandlingar och kort och godt yrka Itaiens befriande, Cavaignac sökte vederlägga beskyllningen att ranska diplomatien icke hade anseende. Han