som hon hade haft om hennes broder, under hans svåra sjukdom. Den bjertliga uppriktigheten i hennes ord, så väl som hela hennes uppförande förorsakade en stark rörelse hos den arma qvinnan. Hon kände mer än någonsin, hur liten orsak hon hade att hysa någon känsla af hat, eller afund, eller bitterhet mot en varelse, som under andra omständigheter kanhända skulle hafva blifvit hennes förtrognaste vän på jorden. Om Dolores, före Roberts sjukdom, hade känt det vänskapsband, som förenade honom med detta unga fruntimmer, kan icke afgöras; men medelst qvinnans förmåga att ana och märka ett dyNkt band vid första blicken, så snart ett tillfälle erbjuder sig att se två förälskade varelser, hade hon länge känt, huru förenade båda voro med hvarandra. En outsäglig aningsfull känsla af smärta grep deremot Dolores, när hon såg den sjuke i ett så förfärligt, änskönt moraliskt obrottsligt förhållande, och hon darrade, när tanken på hans framtida öde trängde sig på henne. Ingen kände så väl som Dolores den unge mannens -ädla natur, helst den genom hennes umgänge oh intellektuella inflytande hade utvecklat sig. Ingen kände emellertid hans känslors sjelfförgörande makt. Gäckad af det brittiska uppfostringssystemet, hade den nått en kraft, som stundom röjer sig hos ecge!ska karakterer, hvilka missförstås af sitt eget folk, men beundras af män, som prisa och hedra menniskan, kos hvyllken nation de finna henne. Man hår ofta sagt att en engelsman är, såsom vän, i stånd till hvarjo uppoffring, och om han icke har något annat att gifve, för att betyga sin vänskap eller kärlek, uppoffrar han sig sjelt. Vi tro det; ty ingenstädes finna vi så skarp kontrast, som mellan den brittiska umgängesverldens fördomar och bruk, och den höghet itanka och det djup i känsla, som röjer sig i Englands nationallitteratur och i dess författares och skalders karakterer. Blott bristen på ett klårt fattadt mål, till följe hvaraf man skattar yttre storhet och prakt som det förnämsta, har alstrat denna skarpa motsägelse, och allt sedan reformationen hållit England fånget i sociala fjettrap. : syren af baronen såsom medlem af den unge engelsmannens slägt var en af de mest egna företeel!er, som fru Closting någonsin hade mött, då hon änkte på tilldragelsen vid trädgårdsporten. Bsrönen uraktlät icke att äfven besöka den frejjade naturallesamlarens sjaksäng, och frun i Ruset såg sig nödsakad att hönigt draga hohom dit. Hon gick, så svårt det än var av å oa fldan De