Aftonbladet – 11 oktober 1848, sida 3

hafva icke allenast enstämmigt medgifvit en sådan, utan äfven ifrigt uppmanat, att saken måtte offentliggöras. Uppmaningen är nu åtlydd, och den egendom idten möjligen kan innehålla, afträdes Lärmed till den älskvärda publiken. I förening härmed hemställes vördsamt till de damer, som för saken särskildt intressera sig, att till bekostande al försök lemna frivilliga bidrag, hvilka emottagas å Dagligt Allehanda-kontoret, J4 3 vid Munkbron. För de inkommande medlens användande till det afsedda ändamålet skall formlig redovisning ske, och i händelse al det lyckliga utgång man har skäl att hoppas, komma bemälda bidrag att gå i afräkning, då beställning af glasplåt eler lithografisk stramalj göres. Som en enda glasplåt är tillräcklig för alla tider, och då beställning af stramalj särskildt kan ske för hvarje behof, så inses lätt huru rioga kostnad den nya methoden förorsakar, jemförd m:d den gamla, oberäknadt den förres alla fyreträden framför den sednare. ab (Insändt.) Om tistels utrotande. Uti Aftonbladet J4 202 för Fredagen den 4 innevarande finnes införd en förfrågan, huru jordbrukaren säkrast målte förmå utrota tistel utur åkerjorden? Dä primitiva anledniogen till detta ogräs och til dess stundom alltför ymniga frodande å öppna åkerjorden närmare skärskådas, angifves och påpekas, bör sedermera icke blifva synnerligt svårt att finna medel till — om icke dess totala utretande — åtminstone till kraftigare förekommande af detta fatala ogräsets betydligare spridande. Dessa anledningar äro hufvudsakligast: Att utsädet — vårsäd synnerligast — med icke nog omsorg renas från frö och allt dylikt ogräg producerande. Att landtmannen under varma årstiden i allmänhet med obegriplig liknöjdhet skådar, hurusom tisteln orörd får frodas och sig föröka i åkern, på renarne och vid dikeskanterne, utan att det ringaste tiligöres, alt om icke upprycka roten, åtminstone med lie eller skärkrok låta afhugga de röda tistelblommorna innan de gå i frö och med vinden få sjel!så sig vidare. Alt potatesoch rofland — desse egentliga plantbänkar för allt slags ogräs i allmänhet, och för tistel isynnerhet — ingen extra rensning få undergå utöfver den enda så kallade potates-kupningen. Att farvägar, synnerligast de större, belägne uti, eller bredvid sädesgärdena, vanligen äro vid vägkanterrne rikligt garnerade med hög, frodig tistel, — besynnerligen der, hvarest svinkreaturen fått ohejdadt böka och uppkastat jorden å landsvägarnes båda sidor, — och detta utan att närmaste jordbrukare i grannskapet ens anar den skada, som den fredade landsvägstisteln sålunda bereder; — eller fir infallet att låta a hugga desamma, nemligen i räter tid, innan frösättning inträffar, och vinden fått sprida dess fjuniga, lätta frö till all öppen jord, nära som fjerran. Blomningstiden är således den rätta till tistelogräsets verksammare förstörande, ehvar det ock påträffas. Men årligen måste denna utrotning, utan att sky besväret, ihärdigt fullföljas. Takttages detta, rastlöst och med energi, samt öppna åkerjorden i öfrigt flitigt köres och harfvas, hvarme: delst ogräsfrön äfvensom maskbon jemt rubbas och förstöras, så böra ofvanberörde olägenheter af tistelns öfverhandtagande i åkern kraftigt kunna förekommas, om ock svårligen låter sig göra ett fullständigt utrotande, enär tistelfröets egendomliga beskaffenhet gifver detsamma en större förmåga framför många andra slag af frö, att med vindens tillbjelp på betydligare afstånd sig kunna sprida. B... den 44 September 1848. H. A,