Aftonbladet – 11 oktober 1848, sida 1

och att hans son hade återvändt till Rio, för att träda i kompaniskap med herrar Forro Closting. Under andra omständigheter skulle herr Banko äfven hafva sagt några ord till sin egen parsons belåtenhet, men han såg den olycklige mannen på hans dödsbädd, räckte bonom sin hand, att trösta honom, och teg. Han fordrade af herr Daily negerslafven Franciscos frigifoing, och att frigifningsbrefvet måtte följando dagen utfärdas, hvilket den andre gerna medgaf. Båda återvände ombord på Astrala; emedan det var beqvämare för dem der än i det lilla bullersamma värdshuset på Canogatan och de hade mycket att säga hvarandra. Å Hinango ankom till häst till fru Ciostings trädgårdsport. Klockan var redan nära half tolf; regnet hade upphört; himmelen var stjernklar. Han bultade, och på negrinnans förfrågan nämnde han sitt namn och tillade, att han önskade tala med pg fFoberta, ptapitano Y-nang-hoh!v rapporterade gamla Anna, då sennora Gracia och Robert, hvilka fn såsom i fordna tider, hade gått fram och tillbaka i trädgården, för att pjuta af den undransvärdt milda sijernklara natten, vid bullret nalkades porten. Bia sågo frågande på hvarandra. Något särdeles måste hafva händt, som kunde så sent föra kaptenen på Astrala dit; helst när han aldrig varit der förut. Han lärer komma för att taga afsked,, anmörkte Robert efter ett ögonblicks besinning. Han är på väg att afsegla, eller — något måste hafva händt i afseende på Dolores.n DAltid Dolores! inföll den svartsjuka qvinnan; ,hans första tanke är alltid Dolores? — Förskräck. ligt! suckade kon på pytt. Robert hindrades gexom Hinengos inträde att svara. Kaptenen steg af sin häst och heltade damen och sin ungas vän, som förde hosom in i sin paviljo-g. Fönsirot var öppet, och den gamla förtwoligt heliga platsen under termomotern utanför väggen 18r ännu på sitt ställe. Gracias svartsjuka fordrade, att Robert icke skulle hafva någon bemlighet för henne, och hvadhelst Hinango måtte haf va att säga honom, måste hon ve:a; hon skulle gerna hafva gått in i rummet med de båda vännerna, om denna förtrolighet kunnat ursäktas af den melankoliske misantropen, kaparen. Hon tog fördenskull på sitt samvete att smyga sig till sin vaniga plats under termometern, och der alldeles ostörd yssoa något litet på hyad hennes mans landsman kunde hafva på hbjertat.