Aftonbladet – 10 oktober 1848, sida 3

tiden återkommit. (Sk. Tel.) mm mm Ah oi A BLANDADE ÄMNEN: OM KONUNG CHRISTIAN IV:S AF DANMARK FÖRTROLIGHET MED SINE HOFMÄN. (Berätt. af Barfod.) Härom berättar Grubbe följande händelse, som utgör ett ej särdeles täckt drag af den tidens hofseder. Den 4 Maj 1598 gästade konungen hos ränt-: mästaren Enevold Kruse, hvarest man drack långt in på natten. Då herrarne skulle följa konungen. till slottet och hunnit till vindbron, frågade konungen efter Grubbens qvarter. När denne svarade, att det var i grannskapet, ville konungen genast gå dit, för att, som han sade, se om der funnes någon vacker värdinna och vackra flickor. Härpå svarade Grubbe, att värdipnnan var gammal, men flickorna unga och täcka, samt att han dessutom hade att bjuda på engelsk likör, )Rosa de Sole. Efter ditkomsten fann konungen drycken vara ganska god, och ansåg den ej vara skadlig, om man än! deraf skulle taga något för mycket till bästa. Hanj drack derpå Grubbens fästmös skål, hvilken gick, laget om, som bestod af 4 personer. Då Grubbe sedan drack ett glas, för att tacka för skålen, blef han så blixt full, att han ej kunde stå på benen, och då Joachim Bilow ville bjelpa honom till sängs, föllo de båda i golfvet. Byrge Trolle, förmodligen den nyktraste i sällskapet, som märkte likörens våldsamma verkan, smög sig då till att slå ut allt-; sammans. När konungen fann att ej mera var qvar, blef ban så förifrad öfver det tvifvelsutan märkta skalkstycket, att han uti hettan slog ut alla fönster och gick sin väg. Då nu konungen i för. bigående ville besöka Christian Barnekow, men fann porten stängd, och ämnade springa genom fönstret, råkade han falla mot värjfästet och såra sig öfver högra ögat. Nu nödgades han ändtligen förfoga sig hem. Följande degen mådde konungen så ila ar. kalaset, att han vid en företagen resa åt Crono-. borg, som den tiden var bofvets vanliga lustslott, ej orkade längre än till Wertof, då beläget utom staden, hvarest han måste hvila öfver natten. När Grubben efter tvenne dagars gilles-sjuka förmådde uppvakta konungen, tackade denne honom för god välfägnad. Pekande på sitt blodvite sade konunIgen sig aldrig vilja förtära så mycket af Rosa de Solex. Att sådan lefnad på den tiden ej varitsynnerligen anstötlig för fruntimren, ses deraf, att drottningen sedermera, blott under skämt med Grubbens fästmö, som var bennpes hofdam, gjorde honom nådig förebråelse, för det han öfverlastat konungen så, att denne kommit till skada. Grubbe! sade då till sin ursäkt, att konungen kunde gått till sängs, som de andra gjordex. I —SCEN I EN ATELIER. För någon tid sedan infann sig hvarje morgon regelmässigt en man af! martialiskt utseende uti den berömde bildhuggaren Pradiers atelier i Paris, hvarest han tog al sig halsduken och sedan satt orörlig på en stol, medan konstnären modellerade hans starkt markerade drag. Under denna tid insläpptes ingen i rummet. Men en dag hörde Pradier utanför dörren rösten af en vän, som han på länge icke hade sett, utbad sig af den sittande tillåtelse att öppna och nästa ögonblick inträdde den berömde pianisten Zimmermann. IDenne kände icke den sittande, talade några ord med sin vän och satte sig sedan vid pianot. Käre Zimmermann, ssde Pradier, som fortsatte sitt arbete, i nästa rum befinner sig en flicka, som stundom sitter för mig och hyilken har en mycket vacker röst. Ville du icke låta henne! sjunga npågot, så skulle det blifva en förströelse för berrn här i hans tröttande orörliga ställning. Zimmermarn! gick och kom snart åter med en sextonårig flicka, och när denna sjungit en visa, utropade han för-! Itjust: Ni har förträflliga anlag och en herrlig röst. Skulle ni icke vilja gå på Conservatorium (en belrömd musikanstalt)? — Det är min högsta önskan, svarade flickan, men mina föräldrar äro gamla och Isjuka. För att försörja dem, sitter jag för målare ;loch bildhuggare och sjunger på kaffehusen. Om jag läte upptaga mig i Conservatorium, komme I mina föräldrar att svälta. — Låt icke det bekymra ler,, inföll med djup röst den mannen, som satt för IPradier; ogack ni mans på Conservatorium, jag skall -Idraga försorg för edra föräldrar.v Flickan såg förlundrad och med tviflande min på mannen. PraIdier log, och Zimmermann, som gladde sig åt sin -Iskyddlings lycka, framsade en varm tacksägelse och slöt med de orden: Får jag fråga, med hvem -Jjag bar den äran att tala ? — General Cavatgnac, Isvarade den tilltalade kort, utan att en enda muIskel rördes i bans ansigte. ) — KOSTNADEN FÖR KUNGLIGA LUSTSLOTTS UNDERHÅLL I ENGLAND. En i Liverpool bestående förlening för reform i statsfinanserna har nyligen ofIfentliggjort några inhemtade upplysningar rörande omförmälde ämne. I Kostnaden för underhållet och reparationerna detta år vid Windsor Castle, Hampton Court Pallace, Kew Palace, Kensington Palace, Buckingham Palace, St James Palace, Royal Mews, Carlton IStable, Marlborough-house, Adelaide Cottage, FrogImore-bouse, Roy:l Pavilion i Brigh:on samt för de kungliga trädgårdarne, är upptagen till 45,057 . Under de sednast förflutna 40 åren har kostnaden uppgått i medeltal till 42,000 årligen. LustIslotten i Skottland erfordra ytterligare nära 8,000 1. Kostnaden för utvidgning och förbättring af IBuckiogham Palace är förslagsvis beräknad will 450,000 . Ett drifhus i trädgården vid Kew har redan kostat 27,500 L, och till dess fullbordande erfordras ytterligare 9,500 . I Af de nu uppräknade palatserna bebor drottningen endast Windsor Castle och Buckingham Palace. Mänga af ce öfriga äro fattighus, der ådliga familjer, som råkat i fattigdom, bo stävligt på det allmännas bekostnad. Om kostnaden för underhållet af Buckingbam Palace och Windsor Castle drages ifrån hela utgiftssumman, så återstå 30,000 om året, som blifvit utgifna för de öfverflödiga lustslotten. Kew Palace bar icke på många är yarit besökt af rågon medlem af kungliga familjen; det bar likväl på tio år kostat 27,724 (en halt milliov rdr rgs). Paviljongen i Brighton bar iäratal varit alldeles obegagnad; för någon tid sedan beslöts, att den skulle säljas, men försäljningen är uppskjuten till dess förste kammarherren gitvit befalling om boutflyttande af några möbler, bvilka! Georg IV lemnat der. Fmedlertid har underbälls