Aftonbladet – 9 oktober 1848, sida 1

RA ——— giskt innehåll, för att, om möjligt, ännu närmar llära känna den hedniska gudomligbetens betydelse Omsider fann hon en gammal fransysk bot: Le icons de Mythologie etc.. och inbemtade, att Amo var en son af Venus och Mars, utan att i sitt trång. hufvud fatta den snillrika betydelsen af denn. härstamning. Ännu mindre begrep hon Amor: hemlighetsfulla förmälning med Psyche, eller orak lets betydelserika förutsägelse, att den ömma brinnande Psycha skulle på jorden gifta sig me ett vidunder, som hon sökte undkomma genom sir flykt till ön Cypern, der den älskande Amor in. cognito besökte henne hvar Dpatt. Miss Susanna förstod allt detta lika litet som uppenbarelseboken , hvilken hon ofta hade läst Hon Jär-de emellertid, att Hymen var en broder til Amor, som föreställdes med en fackla, hbvarmed han tända elden på äktenskapets altare, i fall den ej ville brinna af sig sjelf, bvilket stundom hände. Hennes dagar förflöto beundransvärdt glädtigt, då hon nu otvunget kunde emottaga sin barons besök och visa sig offentligen vid hans arm, hvilket sednare var en så mycket större tillfredsställelse för henne, som hon dervid kunde öfveriyga verlden, att hon var en trolofvad fästmö och blifvande friherrinna von Spandau. Gracia kunde dock långt mer än bon med sitt exempel tjena till att förklara den mythologiska allegorien om den arma Psyche. I enlighet i denna snillrika gamla mytb, kastas Psyche (själen) vid äktenskapet ofia i armarna på ett vidunder; och det är icke hvarje Psyche, som räddar sig i bebörig tid på ett Cypern eller Santa Catharina; de fleste underkufyvas a! vilddjuret. Baronen kom och gick, ut och in, till häst och till fots, hos herr Thomsons, och underrättade sig ordentiigt, ehuru i förbigående, om miss Fannys helsa, och hörda någon gäng, att hon tackade honom för hans goda förfrågningar, och fann sig temligen väl. Baronen Var hos herr Thomsons, när barr Closting red förbi vilian på sin exkursion. Han frågade allvarsammare än någonsin efter Sin vän miss Fannys helsa, och tycktes visa en synnerlig, nästan ifrig lust att få besöka henne personligen. Miss Susanna fattade då på ett ganska fästmölikt sätt sin