Aftonbladet – 9 oktober 1848, sida 1

murarna blefvo allt gråare och mörkare, och i has alldeles svarte, när solen hade gått ned — och än då kom ingen! Han skickade åter en af sina ne Srer till det lilla värdshuset på do Canogatan, fö att fråga, om herr Banko och herr Daily icke had kommit. Negern kom tillbaka och underrättade, att bids hade varit der till middagen omkriog kl. 3. Hen Banko hade fört sitt bagage ombord på fartyget; men hade imedlertid sogt, att han snart skulle vara i land igen. Besznnerligt! De bade elliså fått brefven, men icke brytt sig om dem! De gemena lymlarne tycktes hafva föresatt sig att icke uppgöra saken utom i herr Thomsons närvaro — en oörskämdhet utan Hlike. Herr Closting hade en gång för alls förklarat, att ban icke ville lämna sitt rus före kl. 40, Hen måste således vänta — vänte tåligt tills kl. 40, och sedan — sedan skulle han bafra tid nog att öfverlägga hvad som borde görse. . Intet annat återstod honom — intet alls, än att gå ombord på Astrala, der herr Banko då var att fnpe. Att han der skulle vara att finne? slöt herr Closting till följd af några ord af herr Prole och af det uteblifna besöket. Den illistige lymmeln hade sett sig om efter sin säkerhet... berr C:osting begrep sådans mått och steg. i Klockan slog 8, 9 och omsider 10 — och ingen kom. Naturaliesomiaren igenlåste då sin bordslåda, och irack ånyo ett glas vatten, men fortfor icka destomindre att törsta. Han låste sin dörr, och sedan nan befallt negern att vänta på EoOnom, lemnade han hastigt haset. ANDRA KAPITLET. MISSTAGET. Miss Susanna Thomson lefdo efter den lyckliga örlofaingsmiddagen i en-beständig och orolig vänan på de ting eller tider, som skulle komma, är medlet af Mars nalkades. Ehuru hon som en od kristen hitiotills hade ganska litet Jagt sig omword med den bedniska mythologien, hade den 80la Hymen dock icke förblifvit obekant för henne. Ton såg sig till och med om i sin broders fiskeibibliothek efter några gamla böcker af mytholo