Aftonbladet – 7 oktober 1848, sida 3

EAA (Insändt.) Om transportsökandet inom kyrkan. Man säger att det går en oro genom tiden; men säkert är, att det går en oro genom svenska kyrkans presterskep. Ty få äro de pastorer som vilja sitta stilla på sin plats, för att under åtvjutandet af måttliga inkomster bufvudsakligen rigta båg och sinne åt embetets dyra pligter, utan de flesta äflas att få större inkomster, och tänka derföre endast på flyttning från det ena stället till det andra. Detta förhållande är ganska bedröfligt, såsom förrådande en öfverhsndtagande verldslig anda bland dem, som borde vara helt annorlunda beskaffade. Om man jemför presterskapet med andra tjenstemannacorpser, så skall man finna mera stadigbet och mindre begär efter bättre jordiska vilkor hos de sednare. Ty värr uppmuntras presterskapet uti denna förderfliga ostadighet af sjelfva regeringen, som på den sedvare tiden företrädesvis gifvit de bättre pastoraten åt transportsökande. Det äv utan tvifvel den beqvämaste metoden att räkna meriter efter tumstock, och gifva priset åt den som har längsta måttet; men buruvida fäderneslandet vinner derpå, genom tillväxten af dugliga, nitiska och rättskaffens embetsmän, derom torde meningarne icke vara delade: