Aftonbladet – 7 oktober 1848, sida 2

tr — — ÄQ ÄV VVS Ve rån Eurspa? frågade han stammande, behagar i visa mig dokumentet ? aPrima och sekunda vexeln, 1 bästa ordning, svarade den unge tysken, och lada de bada sympahiåglarna på skrifbordet framför br Closting, meian ella tra med oafvåad blick sågo på mördaren, ch gåfva akt på hvarje uttryck i hans anlete. Doat gifves ena taktik att öfverraska, som i krigtkonsten anses för den bästa och säkraste, och metelst hvilken många generaler med en liten trupp hafva slagit en fisnde mad tiodubbel styrka, Kaoepp: hade naturaliesamisren märkt detta par al sympathifåglsr, med ovanlig omsorg uppstoppade och balsamerade, förr än hans onda samvetes hela garnison, likesom träffad af slag, sträckte gevär, och Intet trotsigt brutalt kommando förmådde återkalla den till bruk af oförskämdhetens Vapen. Likasom träffad a? ett åskslag, blef mördaren blekare med hvar sakund och sjönk slutligen baklänges i sin ländstol. Den anfallande fionden hade vunnit seger. Ni torde vara så god, hr Closting, fortsatte hr Banko, sedan han tiliräcaligt länge hade betraktat den vapen sträckande fienden; ni torde vara så god cch betaa försnämn.e summa i morgon före al. 40 i br Thomsons kabinett till hr Daily, mot hans qvitto. Till dess taga vi afsked. Farvall Hen lade derpå de båda fåglarna tillbaka i sin hatt, och alla tre lemnade kabiaettet, lika hastigt, som då hade kommit. För des siz så kallade naturforskaren hade några ögoablicks samtal pu upptäckt ett områds i natur ren, dit hans forsiningar hitintills icke sträckt sig: det område, hvaröfver den bämnanda Nemesis herrskar, hvilzen, insvept i nattens mörka slöja, understundom som en förfärligt fruktensvärd mast låter se sis, och någon gång batjenar sig ar de aldravbetydligaste omståcdigheter för utöningen af sin makt. Hr Forro kom in i sin kompanjons kabinett, för art rådråga honom i en affär, utan att hafva tagit kännedom om det besök, som nyss egt rum, eme dan så minga personer passerade ut och in, gom hads affårer mad br Closting ensam. Mia Gud! Mår ni icke väl? ropade han, när han såg sin kompanjoc i hans armstol ännu biek