Aftonbladet – 7 oktober 1848, sida 1

den fara, för hvilken hon blottställ e sig, tungt på hennes hjerta. Signorans förslgtighet, att icke lemna någon person inträde, som kunde tjena polisen till spion, lät den stackars flickan inse den vaksamhet, hvarmed polisen sannolikt gaf akt på henve; och om barcnen någonsin kunde få veta att hon hade varit der, kunde hon anse sig som förlorad. Signora Serafini bebodde ett landthus på en kulle af Praya Grande, icke långt från San Domingo, hvarifrån man hade utsigt öfver fästningen Do Vilcalbon, der hennes man låg i kedjor. Från fönstret i ett anspråkslöst möbleredt rum hade man en underbar landskapstafla framför sig, med den bfliga bugten i förgrunden och den kolossa!a bergskedjan, öfver hvilken de skrofliga spetOn? af Corcovado och Tijonca höjde sig mejestäDen fångne faroupilhans maka hade valt detta fönster till sn favoritplats, och tycktes vara med osynliga kedjor lika fjettrad vid denna plats, som han 1 sitt fängelse vid jernringen i golfyvet. Angelicas kropp satt der vid hennes broderimönster, hennes skrifbord, eller framför en bok, medan hennes själ uppehöll sig hos den hälft af hennas väsen, från föreningen med hvilken hvarken rymden eller något våld kunde slita hanne. Väl höjds sig bergskedjan maj-stätiskt öfver de här och der odlade och yppigt grönskande kuilarna och sluttningarne, vid hvilkas fot rikets hufvudstad med dess glänsande kupoler och tora var belägen; väl förändrades den präktiga målningens rörliga panorama hvart ögondicx i mångfaldiga skiftningar, genom oräkneliga segel! af hvarja storlek, från ett nieskepps flytande verld tiil den lilla negerkanoten, i hvilken den ethiopisse fiskaren fäster ett styc:e linae vid den afbrutna grenen af ett ungt träd; väl svallade det rastlösa, rörliga lifvet upp och ned i alla tänkbara former framför Angeolicas ögon, från morgonsolens första strålar intill aftonskymningen, elier öfvergången i det dagsklara månijuset; — och alia -assa tusende föremål — från denna verld af seg2i — upp till de möla, som tid efter annan hvilade på bergens toppar, skulle hafva ådragit sig hvarje annans uppmärksamhet vid detta fönster ; men Anrgelicas blick hastade förbi det jordiska pa