Aftonbladet – 6 oktober 1848, sida 2

BRN EN rr CR här-uppgöra affårer, ofta icke är så äkta som den der g— ! Ganska skarpsinnigt och riktigt anmärkt, tog engelsmannen. — Herr Binko tackade för är heten, ursäktade sig.att han afbrutit rerr Themsön i hans göromål, och gick bott med sin neger. Kunna några skälmstycken vära bedrifna med denna diamant? begynte herr Thomson tyst till doktor ;Thorfin, när då blifvit ensarome.: sMan hör så många saker om denne: herr Closting, och — icke desto mindre står han på en respektabel fot här med åtskilliga. ministrar; och har som ombud härifrån varit. betroid -med åtskilliga: beskickningar rörande nybyggen och dylikt, såsom-jag hört af vår vän hans excellens von Kniphausen., Allt detta kan ganska väl förenas med skurkstreck, anmärkte doktorn; odet är en väl bekant sak, att de mest slipade intriganter i vår tid göra största lyckan, synnerligast vid monarkiska hof,som icke skulle kunna vara till utan sådana kreatur. Det börjar jag mer och mer inse, svarade herr Thomson. Men i vår handelsverld hatva Vi äfven utomordentligt slipade karlar. Tänk bara hvad som har händt vårt hus. Vi hade två lådor med Chilistenar — ett ganska ypperligt assortiment; bland dem funnos saficer, värda 50 pund sterling stycket. De smugglades från bord på ett fartyg från Buenos Ayres och tillbaka igen i stadeb, emedan kaptenen Icke ville taga dem med sig — förseglades och förvarades sorgfälligt. Lådorna kommo sedan till HamUtg, exporterade som mineralier, och voro destinerade till S:t Petersburg. Och — hvad tror ni väl? — när lådorna öppnades i Hamburg, fanns verkligen ingenting annat uti dem än. mineralier utan värde, alldeles såsom det hette i det smugg!ande konnässementet, Är icke det ett förbannadt slipadt under; slef? Men hvar ägde det rum och hvem bedre det? Gud vet. Vi hafva 1 vår tjenst fullkomligt pålitliga män, på bvilka ingen misstanke kan falla; keaptenerna voro lika hederliga; och förklara nu skälmstycket, om ni kan! Gamle mr Walker i Buenos Ayres höll på alt skratta sig till döds öfver den slipade gynnarn, som kunnat så lura oss. Men låt honom vara hvem han vill, det är en skicklig karl, det måste ni metgifvalp Doktor Thorfin kunde icke afhålla sig från att le jemte herr Thomson, åt honom sjelf och åt det bref